Johanna & Harry

Hur kunde jag glömma? Det var inte Harrys första ridtur... Förra året var vi ju på 4H-gården tillsammans med lite kompisar - och då red han för första gången! Tack Ulli! Minnet är kort men gott... :)

Klyschan "vad tiden går fort" stämmer verkligen när man får barn. Herregud. Nu är det i alla fall dags för att köpa present inför 2-årsdagen (23:e april) och vi tänkte att han skulle få en ny säng då. En stor säng! Men frågan är hur stor?

IKEA har den här barnsängen:

Den är 165 cm lång, och kommer ju räcka i många år framöver. Den är liten och bra att starta med. Vi köper självklart till brädor på sidan så att han inte trillar ur! :) Däremot är den här sängen inte särskilt "vuxenvänlig". Jag har tänkt att vi ska börja läsa en saga på kvällen när han ska sova i och med att han får den nya sängen, och då är det ju bra om nästan 2 meter pappa får plats att mysa ner sig...

IKEA har också den här sängen:

206 cm lång, och i början så kan man ju vända den med öppna sidan in mot väggen, så att kanterna skyddar mot att han trillar ner. Pappa och mamma får plats, och sen kan man köpa till lådor att förvara i under sängen. Minuset är ju att han inte kan ta sig ur själv i början, men det kanske också är bra? Efter hand får vi vända och köpa till brädor här också.

Hur har ni gjort/tänkt när det var dags för sängbyte?

Vi kliver in hos doktorn, och det första han säger lite skrattande är "Jasså, Harry. Här kommer du och är sjuk?". Efter det lyckades han med att hinna titta i öronen, munnen, och att lyssna på lungorna på mindre än 1 minut. "Det ser jättebra ut!" säger doktorsspektaklet, men skrev i alla fall ut lite hostmedicin eftersom hönsmamman vägrade ge sig om ungens återkommande hostattacker... Nu har han varit på dagis i två dagar utan minsta knyst vare sig där eller hemma - så mykoplasma var det som tur var inte! :)

Ja det tror jag tyvärr att Harry har fått i efterdyningarna av vattkopporna. Han är feberfri, men har ork som en 94-årig tant, ingen matlust (inte ens på fika!), sover jättemycket, och får jättejobbiga hostattacker så fort han anstränger sig mer än nödvändigt. Inte bra. Vi har fått tid hos doktorn kl 11.00, så sen får vi se hur det ligger till med honom. Jag tror dessutom att jag har något liknande, så vi får väl se hur detta går. Å ena sidan vill jag ju att han ska vara frisk, men det är samtidigt skönt att få veta vad som är galet så att han kan få medicin mot det i så fall. Lilla bebin ♥

När Harry var som tröttast på mig, att inte få vara på dagis, och på att vara sjuk så var det dags att hitta på något riktigt skoj... :)

Roligast just nu är att sitta i pappas Evo. Vi kan inte gå förbi bilarna utan att sitta en stund i pappas Evo. Vi kan inte åka någonstans utan att först sitta en stund i pappas Evo. När vi är inne pekar han ut genom fönstret på pappas Evo. Ja, ni fattar. Biltokig redan som två-åring. Hur ska detta sluta? :)

I bilen på väg hem från dagis kör vi vår vanliga "ramsa"(upprepande av samma ord om och om och om.....:

Kan ni tänka er att vi har haft två lediga helger på raken? :) Efter att ha renoverat, flyttat och suttit inne när kylan bitit som värst under vintern så har vi(tar vi oss...) äntligen tid att bara vara. Underbart! ♥

Åh vad han förbryllar mig, min lille man. Ingenting sker som jag tror, och jag får tänka om med allt jag lärt mig under min utbildning gällande utveckling och inlärning. Andra "snarttvååringar" pratar. De säger många ord, och kanske till och med sjunger en lite truddelutt. Harry däremot, verkar tycka att tal är helt överflödigt (förutom ett specifikt antal ord som han säger hela tiden). Istället för att härma det vi säger - vilket han skulle klara galant - så gör han gester. Han kan alla rörelser till sångerna vi sjunger, men yttrar inte ett ord. Gaaah, vilken tokig unge! :) Han pekar, böjer sig och grimascherar på ett sätt som är väldigt tydligt. Man förstår precis vad han menar, och han har också en väldigt bra ordförståelse. Det gör ju att han i sin tur förstår precis vad vi menar hela tiden, och därför inte behöver fråga eller så. Det driver mig till vansinne! :) Hans pappas bekväma sida var en sådan sak som jag hoppades inte skulle bli så tydlig hos Harry... Han kan om han vill, det är bara den där sista lilla motivationen som behövs. Ônge!

Istället för att säga "varmt" så kan man göra såhär:

I fredags slutade vi lite tvärt med Harrys kvällsvälling, och det har gått över förväntan! Inte för att jag direkt trodde att det inte skulle gå bra, men man vet aldrig... Han har sovit precis som innan (möjligtvis vaknat lite tidigare, men inte mycket) och äter middagen vid 18:00 med stor aptit. Så krånglig är han, min lille "Hatti"!

Harry är så knasig med sin utveckling. Jag lär mig aldrig hur han fungerar, fastän jag egentligen vet precis hur han gör varje gång! Man brukar ju säga att 2-årsåldern är 2-ordsåldern, tex "titta bilen" eller "Harry hungrig". Harry har ju varit i princip knäpptyst med ord det senaste året, och en och en annan orolig tanke har sprungit genom mitt huvud - det erkänner jag. Men som varje gång så börjar han inte lite försiktigt, utan han exploderar!

Ibland så kommer det upp små idéer i mitt huvud "bara sådär", och då tänker jag att det måste finnas en mening med det. Grubbleri uppkommer av ett behov. Typ. Just nu grubblar jag kring Harrys kvällsvälling. Jag tycker nämligen inte att den fyller sin funktion längre. Vi äter middag runt 17:30, och sen får han vällingen vid 18:50. Visst äter han som oftast upp vällingen med god aptit, men han äter också maten som han ska. Behöver han verkligen ha ett mål till innan han ska somna då? Han skulle inte sakna den om jag inte gav den till honom, och i nuläget tycker jag bara att den ger en extra energikick innan han ska somna (alltså förlänger tiden i sängen innan han somnar) istället för att lugna. Han äter väldigt bra över huvud taget, så rent näringsmässigt är vällingen inte nödvändig - mest mysig. Han sover dessutom hela natten utan att vakna, och jag tror inte vällingen spelar större roll i det. (Läste på ett forum att någons 3-åring fortfarande vaknade och fick välling varje morgon kl 05. Herregud vad vi är bortskämda! Harry slutade med morgonvällingen för länge sen.)

Det känns som det var alldeles nyss Harry satt still med rumpan mot golvet, och knappt hasade runt. Nu klättrar han hej vilt på inredningen, och börjar bli lite av en huligan här hemma... :)

Idag har vi haft en "i-huset-hela-dagen-dag", så Harry sov hos sin mormor och morfar så att vi kunde åka iväg tidigt och inte behöva böka runt med honom på morgonen. Han kan inte vara med oss där ute just nu, för det är så mycket som händer på så olika ställen och det står dessutom verktyg överallt. :) Under natten fick han krupp, precis som min syster hade som liten, så han och mamma har varit vakna mycket under natten. Det var en sliten lilleman som fick följa med hem nu under eftermiddagen, så vi tog en mysstund i soffan när vi kom hem. När vi kollade febern, så hade han 39,9... Vi får väl se hur det blir inatt, men han sover mellan oss för jag blir så orolig när han får svårt att andas...