Favoritkläder just nu:
'
Pepparkaksburk som hatt, och de fodrade gummistövlarna (på fel fot). Redo för allt! ♥
P.S Kommer väl få stryk om sisådär 15 år för att jag la ut sådana här bilder på Internet... He he... ;)
Då var det dags...
Jag satt i bilen och var på väg att hämta Harry från förskolan, när de ringde och berättade att han varit dålig i magen hela dagen och var lite blek.... F*n f*n f*n... Han somnade i bilen hem, så jag la honom i sin säng när vi kom in - och nu har han sovit i snart 2½ timme! Något som inte är som det ska alltså... Vi blir ju automatisk hemma tills på torsdag så att han inte smittar, och jag hoppas att vi andra inte åker på något. Hade ju magsjuka med Harry i magen i vecka 38 (tror jag) och jag nådde knappt fram till spyhinken! :/
Håll tummarna för oss... :)
2½-årskontroll på favoriten...
...BVC (haa haa) hade vi i fredags. Harry var hemma från förskolan och var förkyld, men jag kände att han ändå var tillräckligt pigg för att inte behöva boka om tiden - och jo då. Det var som att jag hade stoppat i honom knark innan vi gick in, för väl därinne sprang han runt och drog i allt, hoppade från pallen, kröp in och fastnade under stolen, och kastade en boll omkring sig... "Kan han sitta still en längre stund?" frågade sköterskan lite fasat, och jag fick intyga att det här tempot INTE hör till hans normala sätt. Såklart. Tack för den Harry! ;)
Ok... Det KAN vara härjigt hemma också, men bara ihop med bästisen A (här hemma hos henne) ;)
Harry är nu 92 cm lång och väger 16,1 kg. Han kunde härma sköterskan perfekt med att ställa sig intill väggen och bli mätt, och tyckte det var jättespännande med siffrorna på väggen. Han är ju pigg, glad och nyfiken på allt just nu! Vi fick hjälp med hans eksem, och fick även hostmedicin utskriven inför kommande förkylningsastmaattacker (allt är ju i glasflaska, och glasflaska + stengolv är ingen bra kombination...).
2½-årskontrollen är ju också en språkscreening, där man får ange hur många ord de kan och så vidare. Harry pratar ju väldigt mycket nu, men har problem med språkljuden. Just nu heter allt som man ber honom att upprepa eller namnge "kiko"(vilket för mig kommer hälften från att han inte orkar anstränga sig och tycker att vi tjatar, och hälften från att han faktiskt inte får fram rätt ljud och därför kör på ett som han vet), eller som en annan dag när jag bad honom att säga keso och han svarar "ba". Vi fick därför remiss till både hörselvården och logoped, vilket är standard när de halkar efter lite. Harry hade ju mycket problem med öronen under sitt första levnadsår, och exempelvis trånga hörselgångar kan vara en stor bidragande orsak till sånt språk som Harry har. Barn är också experter på att "dölja" sådana här problem, så även om jag inte upplever att han hör dåligt generellt, så kan han faktiskt göra det men anpassa sig såpass efter omgivningen att det inte märks. Lurigt det där faktiskt.
Men, han kunde säga nästan alla de ord hon frågade efter (bil, bebis, hund osv) och jag vet att han har de andra i sin ordförståelse men kan inte säga dem, till exempel fat och mugg. Han kunde också följa hennes instruktioner i flera steg och gör sig förstådd på förskolan. Han har ett stort ordförråd och väldigt bra ordförståelse, och kan dessutom använda lite teckenspråk istället för att säga orden - hejja förskolan! Mjölk gör man såhär smart - och det kan Harry!
Sköterskan tyckte inte att vi behövde vara oroliga för hans språkutveckling rent generellt, för när vi var där i våras så kunde han knappt 7 ord - och nu använder han långt över 50 och sätter ihop dem till 4-ordsmeningar. Det är väldigt mycket på kort tid! :) Jag känner dock att när han vid årsskiftet går ner till 15 timmar på förskolan, så ska jag istället ansöka om utökad tid till ca 20-25 timmar i veckan. Han behöver den stimulansen i språket, och den kan jag inte ge honom hemma på egen hand (mest för att allt jag föreslår just nu är "nee mamma").
Harry är nu 92 cm lång och väger 16,1 kg. Han kunde härma sköterskan perfekt med att ställa sig intill väggen och bli mätt, och tyckte det var jättespännande med siffrorna på väggen. Han är ju pigg, glad och nyfiken på allt just nu! Vi fick hjälp med hans eksem, och fick även hostmedicin utskriven inför kommande förkylningsastmaattacker (allt är ju i glasflaska, och glasflaska + stengolv är ingen bra kombination...).
2½-årskontrollen är ju också en språkscreening, där man får ange hur många ord de kan och så vidare. Harry pratar ju väldigt mycket nu, men har problem med språkljuden. Just nu heter allt som man ber honom att upprepa eller namnge "kiko"(vilket för mig kommer hälften från att han inte orkar anstränga sig och tycker att vi tjatar, och hälften från att han faktiskt inte får fram rätt ljud och därför kör på ett som han vet), eller som en annan dag när jag bad honom att säga keso och han svarar "ba". Vi fick därför remiss till både hörselvården och logoped, vilket är standard när de halkar efter lite. Harry hade ju mycket problem med öronen under sitt första levnadsår, och exempelvis trånga hörselgångar kan vara en stor bidragande orsak till sånt språk som Harry har. Barn är också experter på att "dölja" sådana här problem, så även om jag inte upplever att han hör dåligt generellt, så kan han faktiskt göra det men anpassa sig såpass efter omgivningen att det inte märks. Lurigt det där faktiskt.
Men, han kunde säga nästan alla de ord hon frågade efter (bil, bebis, hund osv) och jag vet att han har de andra i sin ordförståelse men kan inte säga dem, till exempel fat och mugg. Han kunde också följa hennes instruktioner i flera steg och gör sig förstådd på förskolan. Han har ett stort ordförråd och väldigt bra ordförståelse, och kan dessutom använda lite teckenspråk istället för att säga orden - hejja förskolan! Mjölk gör man såhär smart - och det kan Harry!
Sköterskan tyckte inte att vi behövde vara oroliga för hans språkutveckling rent generellt, för när vi var där i våras så kunde han knappt 7 ord - och nu använder han långt över 50 och sätter ihop dem till 4-ordsmeningar. Det är väldigt mycket på kort tid! :) Jag känner dock att när han vid årsskiftet går ner till 15 timmar på förskolan, så ska jag istället ansöka om utökad tid till ca 20-25 timmar i veckan. Han behöver den stimulansen i språket, och den kan jag inte ge honom hemma på egen hand (mest för att allt jag föreslår just nu är "nee mamma").
Djup koncentration...
Roligast just nu är att pärla, eller ja - plocka med pärlorna i alla fall! Efter det här tog pysselmamma fram ett resårband och så började vi pärla ett armband, och det gick i rasande fart! Hejja pysselHarry! :)
"Nee mama. TUTA!"
Det här är en mening som brukas ofta av den lille terroristen. Gärna med tung betoning på TUTA med en ilsken min och en extra rynka mellan ögonbrynen. "Nej mamma. Sluta!" kan han slänga in lite här och var, inte bara när jag är extra jobbig. :) Ska vi läsa en bok? Nee mama. TUTA! Nu är det snart dags att sova. Nee mama. TUTA!
Det är lurigt hur allt hänger ihop det där. Nu är han så tydligt inne i vad som så vackert kallas den "anala fasen" av livet. Förut var det ju den "orala fasen", då allt ska upplevas och undersökas med munnen. Nu handlar det istället om ägande - att något kan vara mitt och min möjlighet att behålla eller ge bort. Det är också nu vi föräldrar sliter vårt hår med potträningen, för helt plötsligt så inser de små terroristerna att de inte alls behöver bajsa eller kissa på pottan/toaletten om de inte vill. Man kan nämligen hålla sig istället. Oh dear... Med Harry blev detta väldigt tydligt, för ordet "min" kom och någon vecka senare så började han helt plötsligt smyga iväg för att bajsa i blöjan (från att stolt komma och deklarera att han poopat. Pappas fina ordval...) eller att helt vägra allt på pottan. Klart roligare att behålla saker, än att ge bort dem helt enkelt!
Underbart, eller vad säger ni andra 2½-årsföräldrar? :)
För några veckor sedan lärde han sig det magiska ordet "min". Eftersom han alltid säger allt dubbelt (bil är bibi till exempel) så blev ju även detta "minmin". Allt är "Harry minmin", även om han är duktig och delar med sig till slut.
Det är lurigt hur allt hänger ihop det där. Nu är han så tydligt inne i vad som så vackert kallas den "anala fasen" av livet. Förut var det ju den "orala fasen", då allt ska upplevas och undersökas med munnen. Nu handlar det istället om ägande - att något kan vara mitt och min möjlighet att behålla eller ge bort. Det är också nu vi föräldrar sliter vårt hår med potträningen, för helt plötsligt så inser de små terroristerna att de inte alls behöver bajsa eller kissa på pottan/toaletten om de inte vill. Man kan nämligen hålla sig istället. Oh dear... Med Harry blev detta väldigt tydligt, för ordet "min" kom och någon vecka senare så började han helt plötsligt smyga iväg för att bajsa i blöjan (från att stolt komma och deklarera att han poopat. Pappas fina ordval...) eller att helt vägra allt på pottan. Klart roligare att behålla saker, än att ge bort dem helt enkelt!
Underbart, eller vad säger ni andra 2½-årsföräldrar? :)
De är så söta när de sover... ♥
Inte riktigt överrens... :)
Påväg ur bilen när jag hämtat Harry på dagis:
Jag: Kom Harry, ska vi gå i skogen med Ombra!
Harry: Hass? (glass) *överlycklig*
Han är lite lätt glasstokig, min son... ♥
Jag har alltid sagt det!
Harry ÄR för snäll nu när han är liten. Vi KOMMER att få tillbaka det när han blir stor. Jag har ju sagt det hela tiden, och nu är det bevisat:
Vi får väl helt enkelt jobba extra hårt på det där med rätt och fel... ;)
Vi får väl helt enkelt jobba extra hårt på det där med rätt och fel... ;)
Fordonspromenad
Ursäkta den urkassa bilden, men jag sitter vid den gamla datorn och där har jag inget bildredigeringsprogram...
På den här promenaden som var 3,3 km lång, hann vi se alla Harrys favoriter:
♦ 3 flygplan
♦ 2 tåg (inklusive bommar, blinkande lampor och varningssignaler!)
♦ 3 traktorer
♦ 3 mopeder
♦ Väldigt många bilar :)
Det är INTE tråkigt att bo på landet! :)
Hur orkar han?
Det är ingen överdrift att 2-åringar är FULLA av energi! En liten skogspromenad med Ombra blev en väldigt lång (i Harrys mått) - men han klarade det galant. I gummistövlar dessutom! :)
Det är ju också nu det börjar bli kul att plocka upp saker och säga vad de heter. Vi hade en liten diskussion kring om de små röda bären var äpplen eller inte... :) Skillnaden från bara några månader tillbaka är att vi nu går åt samma håll (innan var det roliga med promenaden att alltid gå tvärt emot) och att han själv pekar och frågar. Mer sånt! Jag älskar ju att gå i skogen, och med honom som sällskap så blir det ju allra bäst! ♥
Det är ju också nu det börjar bli kul att plocka upp saker och säga vad de heter. Vi hade en liten diskussion kring om de små röda bären var äpplen eller inte... :) Skillnaden från bara några månader tillbaka är att vi nu går åt samma håll (innan var det roliga med promenaden att alltid gå tvärt emot) och att han själv pekar och frågar. Mer sånt! Jag älskar ju att gå i skogen, och med honom som sällskap så blir det ju allra bäst! ♥
Mobilkameran fungerar inte så bra, för det är repor på glaset.... :(
Babuschka
Harry fick en docka från sin farmor och farfar när de varit i Ryssland, och den är jätterolig (tycker Harry...) att plocka isär och ihop. Helst 10 gånger på raken...
Varje gång man öppnar så säger han "ee tii" (en till!) och den pipiga rösten säger "liie beebi" (liten bebis)!
Att säga sitt namn
Äntligen!
Ingen festprisse detta!
Igår hade vi så trevligt på middagen att vi lät Harry vara vaken två timmar extra. "Ikväll" somnade han därför framför tv'n redan klockan 17:30! Det är inte lätt att festa hårt! ♥
Säg äpple!
"Luppla"
Bubbla!
Utvecklingsperiod
Varje gång jag blir alldeles tokig på Harry, så måste jag påminna mig - han är nog inne i en utvecklingsperiod just nu. Och det är han nu! BVC-sköterskan förklarade så klokt för mig att när de tar ett stort steg inom ett område så kan ett annat ta en paus, och just nu så pratar Harry en massa nya ord - så då är humöret och matlusten i botten istället.
Igår sa vi som vi brukar:
Under senaste veckan har det också kommit "tja!", "nej", "Klara", "mamma ut" och "faffa bil". Spännande! ♥
Igår sa vi som vi brukar:
- Harry, kan du säga morfar?
Vanligtvis får vi ett helt annat ord än det vi tänkt oss, eller ett skak på huvudet, men igår säger han helt "klockrent":
- Muuuffa!
- Kan du säga Lisa?
- Jiiisa!
- Kan du säga mormor?
- Bibi! (och sen skrattade han och tyckte han var superkul eftersom han visste att det var fel)
Under senaste veckan har det också kommit "tja!", "nej", "Klara", "mamma ut" och "faffa bil". Spännande! ♥
Humöret är jämnt - alltid småsur :)
Allra finaste...
... 2-åringen min! ♥
En mammas önskan
Snälla Harry... Försök att inte vakna 05.25 imorgon. Och om du gör det - ligg gärna kvar i sängen och mys med snutten en stund. Får du för dig att gå upp så vill vi höra dina små tassande fotsteg in i vårt sovrum - inte ut i resten av huset. Snälla lillfisen! ♥
Alla sätt är bra...
...utom de dåliga. Är det skönare att sova på golvet, så är väl det ok! :) Såhär hittade jag honom på dagis igår när jag skulle väcka honom. Sötnosen! ♥
Ska vi bilda ett band?
Om 13 år när pojkarna gnisslar i rösten, luktar lite surt och gärna vill starta ett eget band - då ska jag påminna dem om detta:
2-årsdagen
Har ni något till mig, eller varför skrålar ni sådär i så fall? :)
En mjukismorot att mysa med i...
.... den nya sängen! Det fick bli en med får på!
Macka med ljus är ett måste på födelsedagsfrukost! Leverpastej med persilja är favoriten!
Sötaste kaninen i hela påskparaden!
På eftermiddagen kom familjen på påskmiddag och kalas.
Påskbuffé!!!
Paketöppningsdags! Harry fick en...
Han har en skön stil när han diggar :)
Av farmor och farfar fick han en trehjuling! Som vi har längtat efter en sån! Harry sken upp som en sol när han såg vad som var i paketet!
Tårta med citronfromage, jordgubbsylt, grädde och citronströssel. I år kunde han blåsa ut ljusen själv!
Ombra var inte riktigt säker på om trehjulingen kanske skulle attackera henne eller inte... Bäst att hålla ett vakande öga... :)
Det har varit en underbart mysig dag med hela familjen, och Harry har somnat både till middagsluren och nu på kvällen i sin nya säng - alldeles på egen hand (behövde bara gå in och lägga honom ner någon gång). Min 2-åring ♥
