Första besöket på BVC...
Födelsevikt: 4020 gr
Födelselängd: 53 cm
Huvudomfång födelse: 36 cm
Så mycket händer...
Här får ni några bilder så länge:
Nu har jag fått mitt första bad och det va...
Nu har jag fått mitt första bad och det var så jobbigt att jag blev alldeles trött :)
Jag tar tillbaka allt...
Bilden som saknas...
"Koo a Lillepoo"
Den här bilden sammanfattar väldigt bra hur Harry är som storebror. Nyfiken, glad och intresserad - men på lite avstånd. Han kan få en klapp och ett försiktigt killekill men ännu ingen puss. :) Harry har tagit det mycket bättre än jag trodde än så länge, och är mer intresserad än jag trodde. En morgon satt han med och tittade när vi ammade och tyckte det var lite knasigt att lillebror åt från mitt bröst! :)
Jag frågade häromdagen om han ville hålla lillebror, och det ville han - men när han fick korven i knät så ångrade han sig och tyckte nog att lillebror var lite ostyrlig. :) Annars följer han gärna med och byter blöja, gungar honom i babysittern och tittar till honom när han sover.
Jag förstod ju att Harry skulle se mycket större ut i mina ögon när Nils kom ut, och så var det ju verkligen! Plötsligt kan han göra så mycket som jag aldrig bett honom om förut, och vill göra mycket som han inte gjort förut. Igårkväll sjöng han plötsligt tandborstsången från Bolibompa, och det är den första hela sången han sjungit högt för oss!
"Koo a Lillepoo" betyder "God Natt Lillebror" på Harryspråk :)
Bilder på Nils :)
Jag ska skriva ihop en förlossningsberättelse när jag hinner/orkar och då får ni se bilder därifrån. Jag kan utan tvekan säga att jag är väldigt nöjd med den här förlossningen, både med smärtlindring och barnmorska. Skönt!
Här får ni lite bilder från de senaste dagarna:
Det är så jobbigt att bli undersökt av dok...
Det är så jobbigt att bli undersökt av doktorn! :) Att få sova under en värmelampa som en äkta spädgris tackar väl ingen bebis nej till. Allt såg bra ut och han hade bara gått ner 150 gr (Harry gick visserligen bara ner 60!). Vi ammar, han sover och så börjar det om - det är hårda dagar såhär i början... ;p
Såhär vaken är lillfisen mellan matningarn...
Såhär vaken är lillfisen mellan matningarna :) Nog för att det är mycket hormoner i kroppen just nu, men något annat som gör mig pigg och väldigt glad är att foglossningen är som bortblåst! Himmelrike! :) Harry har tagit lillebrors ankomst med stor ro, och är väldigt snäll och försiktig. Det är jättespännande att få vara med och byta blöja, och han kommer förbi oss i soffan inland och bara klappar lite på honom. Imorgon ska vi tillbaka till sjukhuset för pku-test och hörseltest!
21.28 kom en liten Nils till världen :-) a...
21.28 kom en liten Nils till världen :-) allt gick jättebra och vi mår bra allihop!
Nu är det på gång! Slemproppen gick igårkv...
Nu är det på gång! Slemproppen gick igårkväll, och inatt hade jag täta värkar men de lugnade sig runt 04... Nu kommer de med ca 10 minuters mellanrum, men är inte så starka att jag måste "andas" riktigt än. Snart får jag snosa bebis! :)
"Det är ett under...
Veckans slutrapport
När jag vaknade igår så var hela huvudet och halsen som en enda stor ond boll. Febern var hög och jag var helt igentäppt. Henki fick frilansa lite från sina rutiner och fick både lämna och hämta Harry på dagis (fick vara där 7-16.15 istället för vanliga 9-14. Han var TRÖTT när han kom hem!)
Jag har haft sån tur på vårdcentralen, och fått samma läkare hela tiden. Hon är väldigt tillmötesgående och hjälper mig verkligen, och det är jag ju inte direkt van vid från vården... ;) Jag förklarade att jag är orolig för bebisen, eftersom jag varit förkyld i snart 2½ månad, med några dagars friskhet innimellan. Mina infektionsprover visade på bra värden (samma som för tre veckor sedan då jag fick hostmedicinen), så då är det ju inte lika stor risk att det har smittat av sig till bebben, men man vet ju aldrig. Eftersom Henki har streptokocker så tog vi halsprov, men det visade ingenting. För att vara på den säkra sidan gjorde vi en odling också, som jag får svar på på måndag.
På eftermiddagen hade jag tid hos barnmorskan, så det var bara att ta en Panodil och knalla dit. Magen hade inte växt så mycket (+2cm på två veckor), men den hade sänkt sig väldigt mycket sen sist, och det är oftast förklaringen. För två veckor sedan kunde hon dessutom rucka ordentligt på bebisens huvud, men nu låg det mer "fast" fast ändå inte fixerat. Allt borrande och gnuggande han har gjort med huvudet de senaste dagarna har gett resultat, och det är bra för det har gjort ont... Bebisens puls var 140, och jag hade 110/60 i blodtryck trots att jag gått en snabb promenad med Ombra innan jag åkte. "Bättre med lågt än med högt vet du!" säger barnmorskan glatt. :) Jag berättade om kontrollen för vattenavgång på sjukhuset, och att de då sa att tappen inte var "påverkad" = ingen förlossning på gång inom kort. Hon förklarade då att för förstföderskor så släpper oftast slemproppen först, och sen börjar man öppna sig inför förlossningen. För en omföderska däremot, så händer allt samtidigt, så enligt henne kan bebisens jobb neråt ha öppnat mig redan nu utan att jag märkt några "symtom". :) Vi får väl se... :)
Och så plats för lite gnäll såhär på slutet! Igår hade jag småvärkar hela dagen, som på eftermiddagen faktiskt tog fart och började kännas ordentligt. Liksom varje gång de känns lite mer så går jag igång lite och tänker "idag kanske han kommer på riktigt!", men nej. Så fort vi hade lagt Harry och satte oss i soffan så försvann de helt, och jag har sovit som en gud hela natten igenom. Irriterande!
Inte nog med att alla jag ringer till...
...svarar "föder du barn???", utan den här svarta skuggan (Ombra betyder ju faktiskt skugga på italienska, så nu passar det!) följer mig här hemma och övervakar allt jag gör. Nu sitter jag i soffan, och ni förstår väl hur oroväckande det måste vara? :P Bäst att vakta!
En evighets evighet tillsammans... :)
Här får ni lite fina, och några underliga, bilder på oss genom åren:
Ikväll firar vi med middag här hemma (vi är ju sjuka hela bunten så det får duga) ♥
Balsam för själen
Att vara delaktig...
Vecka 40
Du har gått 39 fulla veckor och 0 fulla dagar (v39+0).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Sön 22 jan 2012
Du har 6 dagar kvar till beräknad förlossning.
Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.
Barnet: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.
Här blir det verkligen inga barn födda. Bebben härjar runt därinne som vanligt, och förvärkarna lyser med sin frånvaro. Igår kände jag några förvärkar visserligen, men det känns ju om de börjar bli mer eller inte - och de här var "inte". Henki säger till bebben att den måste komma ut, för han är trött på mitt gnäll och att jag inte orkar något... :)
Jag minns hur jag låg i soffan när jag väntade Harry, och alla sa "passa på att ta det lugnt för när bebisen väl kommit så blir det inte lugnt igen". Jag minns inte vad jag gjorde för att fylla mina dagar innan Harry kom, och hur jag kunde tro att jag hade mycket att göra - och så är det nog nu också. När Harry är på förskolan så sitter jag här hemma i soffan - ensam - och snart så kommer det dröja innan jag kan sitta ensam på det viset igen. Ändå kan jag inte tänka på något annat än att lillebror ska komma ut NU. Vila kan jag göra en annan dag! ♥
Jag tyckte att jag kom på en superidé när ...
Jag tyckte att jag kom på en superidé när jag gav Harry nyponsoppa med glass i (är ju jättegott och perfekt när man är sjuk) men han totalratade det... Det här att blanda var tydligen helt fel... Dagen har spenderats med att sova/vila i skift medan den andre varit med Harry. Han är väl egentligen lika sjuk som oss andra, men har fortfarande energi som vanligt. Suck! :)
Imorse vaknade hela familjen...
Imorgon går jag in i vecka 40,och det känns skönt att veta att det "snart" är dags för lillebror att komma ut (här i Värmland får man galet nog gå över 3 veckor, så rent tekniskt kan jag ha hela 4 veckor kvar!). Jag är mer än redo att bli av med magen! :) Den sänker sig lite varje dag, men just nu är den stenhård och jag har svårt att andas och äta ordentligt. Lillebror kom ut! ♥
Utskiten
Är som sagt lite ur gängorna idag... Jag mår säkert bättre imorgon. :)
Gå i barndom
Hur hanterar Harry att bli storebror? Ja... Frågar vi var bebisen är så pekar han på magen. Frågar vi vad mamma har i magen så svarar han "bebi". Frågar vi om han vill ha en lillebror så svarar han "nej!". Det är ju så abstrakt att förstå att det ligger en person i mammas mage (knappt jag fattar ibland...) som ska komma ut och bli en "lillebror" - vad nu det innebär. Vi håller inte på och tjatar och pratar så mycket om det, utan tar det som det kommer. Vi har en bok som heter "Busiga bebben":
Boken har flikar där man kan se in i mammas mage och se vad bebben hittar på under dagen, och Harry gillar den jättemycket. Sista fliken är ett stort hjärta där hela familjen är samlad under i en stor kram. När jag pekar vilka som är där (mamma, pappa, Jakob och bebben) och sedan byter ut till våra namn så brukar han stänga boken... :) Vi får väl se hur det går! ♥
En tur till postlådan...
Vecka 39
Du är i vecka 39.
Du har gått 38 fulla veckor och 1 full dag (v38+1).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden)
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Sön 22 jan 2012
Du har 12 dagar kvar till beräknad förlossning.
Barnet
Barnet är ungefär 50 centimeter långt. Det har vuxit färdigt nu men kan fortsätta öka i vikt. Allt handlar nu om att förbereda sig på livet utanför din trygga mage. Barnet producerar fett för att klara sig i kylan utanför magen. Levern och hjärtat lagrar näring för att ta till vid syrebrist under förlossningen. Näringen hjälper även det nyfödda barnet att klara sig utan föda det första levnadsdygnet.
Mamma
Symfus-fundus är nu 33-38 centimeter. Kanske du känner dig som en jätte. I början av graviditeten är livmoderhalsen riktad bakåt för att hindra att öppningen vidgas. Nu ändras riktningen och livmoderhalsen kortas ner några centimeter. Du kan känna dig tung och trött samt ha kraftiga förvärkar. Men härda ut, snart är förlossningen här.
Vila!
Vila så mycket du kan, du behöver alla krafter. Har du svårt att sova på natten, ta igen det på dagen. Det gör inget om du vänder på dygnet, det kommer du i alla fall att göra när barnet är ute. Bättre att ständigt vara så utsövd som det går, eftersom du inte har någon aning om när förlossningen sätter igång. Kanske får du inte sova på 24 timmar om du har en lång latensfas med värkar som håller dig vaken. Så sov så ofta du bara kan innan! Har du svårt att sova - vila istället.
I söndags fick jag min första ordentliga värk (helt sjukt att man kan glömma hur de känns, och hur ont de gör!), men den var väldigt ensam. Igår fick jag två stycken med 40 minuters mellanrum, och började jubla lite inombords. Sen hände ingenting mer. Sedan dess har jag knappt haft en förvärk eller sammandragning. Så, för att besvara min egen fråga om det är värst att inte känna något alls innan förlossningen sätter igång, eller om det är värst att ha mycket förvärkar - så är svaret definitivt att det är värre att känna förvärkar som inte leder till något.
Foglossningen är helt sanslöst "bra" nu. Med bra menar jag att jag kan ställa mig upp utan att behöva ta det i mindre steg, kunna gå i hyfsad pansjisstakt, och att inte behöva byta ställning när jag sitter eller ligger var 5:e minut. Jag kan fortfarande inte ligga på rygg, gå längre sträckor eller städa hemma. Jag dammsög häromdagen, men klarade det med massor av pauser och fick sen vila några timmar innan jag ens rörde mig igen.
Bebben är rätt lugn. Det är ju trångt därinne! Mest sparkar och härjar han när jag kör bil av någon anledning. :)
Det bästa med nya dagisschemat är definiti...
Det bästa med nya dagisschemat är definitivt att vi har lediga måndagar (9-14 resten av veckan). Det betyder sovmorgon idag med mycket mys! :)
Men vad i helvete!
Skulle precis gå in på gamla bloggen för att läsa lite om sista tiden med Harry i magen, och ser den här annonsen på förstasidan:
Var kommer det här ifrån??? Inte ok!
Nu är vi hemma igen :)
Nu ska jag vila en stund, och sen får det nog bli en familjepromenad i snön! ♥
Vi är inne på kontroll, för det känns som ...
Vi är inne på kontroll, för det känns som att jag har börjat läcka vatten - precis som jag gjorde med Harry. Än så länge har de tagit CTG-kurva (har inga sådana värkar alls än så länge) och lite prover. Snart kommer doktorn och undersöker om det är vatten som kommer eller inte... Är det det så får vi se om det blir igångsättning eller om vi får åka hem och vänta... :)
Han har rätt skön stil när han sover, min ...
Han har rätt skön stil när han sover, min lilla pajas. :) Idag är han och hälsar på farmor och farfar som ska utomlands om några dagar. Jag är hemma och städar, och har faktiskt dammsugit idag! Konstig sak att vara glad över kanske, men jag har inte ens tänkt tanken på flera veckor på grund av ryggen. Idag orkade jag hela övervåningen (med pauser) och fick bara en liten sammandragning efteråt. Underbart! Julen är bortstädad, och det är faktiskt skönt att få bort granen och allt pynt. Konstigt hur man bygger upp en sådan förväntan, och så fort julafton är över så vill man inget annat än att få bort allt igen! :)
Vecka 38
Du har gått 37 fulla veckor och 3 fulla dagar (v37+3).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden)
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Sön 22 jan 2012
Du har 17 dagar kvar till beräknad förlossning. (Jo säkert....)
Kroppen: Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt.
När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.
Barnet: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.
Hela magen full i unge - check! Det är definitivt mindre rörelser därinne nu, men de som görs känns desto mer. När jag duschar brukar jag kunna killa lite på en fot som kommer ut på min högra sida (varför alltid bara den högra, samma med Harry...?) Mysigt! :)
Jag kan helt ärligt säga att jag känner mig lite som en ny människa de senaste dagarna, eller som en tidigare version av mig i den här graviditeten. Ju mer magen sänker sig, desto bättre är jag i ryggen - och hör och häpna - vi har varit på promenad idag! :) Ett stort steg för den här kroppen! Det har jag inte haft varken ork eller lust till på länge. Jag sover dock mycket sämre nu eftersom jag får så ont i höfterna och hela tiden vaknar och måste vända mig (vilket är ett helt eget projekt i sig).
Jag var hos barnmorskan igår, och hon sa att det förhoppningsvis var sista gången - ja tack! Blodtrycket hade gått upp något till 110/60 (100/60 konstant tidigare), bebbens puls var på 150 som vanligt, och magen låg den här veckan precis under normalkurvan. Jag fick också nöjet att väga mig, vilket alltid är lika roligt... 20+ är det nu och ju fler veckor desto fler kilon blir det. Hejja... :) Tur att jag vet att jag relativt lätt kan gå ner dem sen, annars hade jag blivit deppig!
Annars så är den största skillnaden mot Harry att jag har piniga små förvärkar som gör mig tokig. Fast jag vet inte vad som är värst egentligen? Att inte känna något alls fram tills det drar igång (som med Harry), eller att känna lite hela tiden men aldrig veta när det är på riktigt?
Bebisbak
Jag bakade kardemummabullar med marsansås i. Tokgott!
Mamma och Harry bakade knyten (av bulldeg) med kanelsmör i:
Här hade jag egentligen börjat...
Grattis! ;P
Kakel till badrummet
Sen återstår det för Henki att sätta upp gips på väggarna (lite sitter redan uppe) och att måla taket. Jag kan självklart inte hjälpa till med något(!) eftersom målartvätt eller våtrumsfärg inte direkt är bra under graviditeten...
På väggen där duschen ska vara (en kortsida) ska vi ha en fondvägg med ett svart kakel som är 25x33cm, och som har den här strukturen (bilden ska visa svart, men visst ser den brun ut?):
På golvet blir det blank, svart mosaik från Höganäs med måttet 2x2cm:
Åh vad det ska bli skönt när det här är klart! :)
Hos logopeden...
Jag har ju jobbat väldigt mycket med olika språkövningar när jag jobbade med de autistiska förskolebarnen, så jag har mycket idéer på eget material för att stödja kring specifika språkljud. Vi har saknat skrivare, och även om jag kunnat skriva ut hos andra så blir det inte samma sak. Jag har en egen lamineringsmaskin här hemma, så idag slog jag till och köpte en skrivare (med kopiator och scanner i också) på Claes Ohlson. Från jobbet hade jag fått ett presentkort som gick att använda där, så då gjorde det inte lika ont i plånboken:
I min shoppingbag idag:
Jag kunde inte motstå denna body med tasstryck på:
Kameran ligger väl...
Nyår firades med J & S och deras goa tjejer. Harry och K lekte sådär bra som man önskar, åt chips och såg på film. Lillasyster M ville ju också vara vaken som alla andra, även om hon skulle sovit redan på eftermiddagen när de kom - så runt 21 bröt vi upp för att lägga barnen. Harry somnade samma sekund vi la honom i sängen, men även om han stannade uppe några timmar extra så vaknar han lika tidigt morgonen därpå i alla fall. Jag och Henki såg "Gremlins":
Idag har vi haft besök av Bure med sin matte L och lillmatte A. Hundarna har busat och trivts, och jag vet att jag tjatar varje gång om att det är så skönt att de är så bra ihop - men det ÄR så skönt att de är så bra ihop! Bara att släppa ut dem i trädgården och så rumlar de runt på egen hand medan vi fikar! :) L's bebi är 6 veckor nu, och det är väldigt roligt att vi kommer ha bebbar så nära inpå varandra - det blir mycket barnvagnspromenader med vovvarna när vintern (om den nu kommer) är över!
Imorgon ska vi till logopeden på en första kontroll. Harry bubblar ju mer än någonsin nu, men ju mer jag observerar honom så har han specifika problem med vissa ljud och kombinationer. Det ska bli skönt att få prata med någon om det, och förhoppningsvis får vi matnyttiga "tips" för hur vi ska gå vidare hemma. Det är väl egentligen meningen att jag ska kunna sånt här som förskollärare, men när det kommer till mitt eget barn så har jag svårt att vara objektiv och tänka ordentligt... :)
Och jo... Om jag nu skulle glömma att blogga i några dagar så betyder det inte direkt att jag klämmer ut bebis. Om det väl händer något (har varit väldigt lugnt nu i några dagar) så skriver jag det, ok? ;)