Härdsmälta
Nu har jag tömt lite text hit, så då kanske det kan rinna ut lite i uppsatsen också. Måste prova i alla fall. Det som väntar om jag inte ska skriva idag, är storstädning av badrummet - och då sitter jag nog hellre och känner mig tom faktiskt.
Datorhaveri
Ni har ju hört om lagen om all jävlighet. Så är det. Bara för att jag är superseriös och skriver arbetet ordentligt, planerar allt i minsta detalj, och har kommit en bra bit på vägen - så var mitt Officepaket(säger man så?) tvunget att krasha. Alla program och filer är plötsligt låsta, och allt jag skrivit går inte att använda. Det ligger kvar, men går inte att ändra eller kopiera. Tjihooo! :(
Idioter!!!
Jag borde egentligen bo långt ute i skogen. Så långt ut att vi skulle behöva ta bilen till brevlådan. Så långt ut att det skulle bli sådär kolsvart när det är mörkt. Men, kanske till och med då skulle jag hitta ett stackars rådjur att störa mig på.
Våra grannar (ska inte skriva vilka exakt) är elefanter. Kom nu ihåg att det är VI som bor på övervåningen av huset. Trots detta hörs alla steg, varenda dörrstängning och en massa andra irriterande ljud. Konstant. De tvättar på alla dygnets timmar. Bankar i väggarna. Slänger igen ytterdörren.
Hur många gånger Harry vaknar ute i vagnen på grund av dem har jag slutat räkna. Ute i vagnen. På grund av ljud de åstadkommer inomhus. Fattar ni?
Jag blir galen. När jag är galen är jag inte konstruktiv, så jag ska inte prata med dem. Jag ska inte skicka arga lappar (been there, done that), och jag ska inte klaga till hyresvärden (som om de skulle göra något åt det). Men jag blir galen.
Noll-koll-mamma
Det är som oftast också föräldrar till vidriga barn som gör såhär. Ja, barn kan vara vidriga i dagisåldern. Riktigt vidriga. Det värsta med den här mamman är att hon har två stycken. Den äldre är lugnare, men tar ändå mycket plats. Den lilla är helt vild. Lekte med träsvärd, och viftade till Harry i ansiktet. Slogs med en annan kille (som inte är någon ängel själv) och bara var överallt samtidigt. Jag hörde mamman säga till honom två gånger. På 2½ timme. Jag såg också orden glida rakt igenom honom från ena örat till det andra.
Tillsammans med en annan mamma sa jag "så ska inte min son bli", och sen skrattade vi gott. Lätt att sitta där och vara klokast. Men, även om Harry bestämmer sig för att vara hela-havet-stormar-unge, så kommer han inte att få vara det tillsammans med andra barn. Här ska bankas in respekt för andra, och jag är noga med ögonkontakt vid varje tillsägning. Då vet jag om budskapet går fram eller inte.
På promenaden förut så möttes vi av den lille killen med familjens hund. En liten hundagressiv sak, som lätt drog med sig honom mot oss. Jag väjde av, men han gick efter oss. Till slut fick jag säga till honom att inte komma för nära, eftersom hans lilla hund drog och skällde och Ombra hade väldigt svårt att koncentrera sig. Det är väldigt lätt att promenera med en Grand Danois som går baklänges, samtidigt som man kör vagn... Smart att skicka ut ungen själv med hunden? Eller inte.
Stora svårigheter
Högertrafik people! Högertrafik!
Jag är överbevisad! Det är tydligen vänstertrafik som gäller på gångvägen, så shame on me! :)
En man och hans hund
Vi är ute och går. Jag, Harry och Ombra. Vi möter denne man och hans hund. Jag ser på långt håll att mannen inte har någon som helst aning om vad hans hund tänker. Hunden får syn på oss, spetsar sina öron, sänker sitt huvud och spänner upp svansen... Mannen pillar med sin mobil... Ju närmre vi kommer desto mer spänner hunden upp sig, och jag väljer att finta Ombra med godis - alltså sätta en godisbit framför nosen så att hon inte ens tittar på den mötande hunden. Jag lyckas (såklart) finta henne, men när vi kommit förbi, så springer hunden ändå fram och nosar Ombra hetsigt i baken. Jag vänder mig om för att säga något oförskämt till mannen, men ser att han inte ens tittar upp utan fortsätter pilla med mobilen. Som tur är så regagerar inte Ombra nämnvärt på att bli nosad hetsigt i baken - men tänk om hon hade gjort det? Hon har varit nära på att dra omkull barnvagnen tidigare vid hetsiga hundmöten, och jag vill inte att den dagen då hon faktiskt gör det ska komma.
Jag är helt för att det ska vara "körkort" på hund, eller alla djur egentligen. Barn också för den delen, men det är ett annat kapitel.
Jag blir bara så trött på att aldrig bli motbevisad i mina stereotypa fördomar.
Maximal otur?
Ibland har man tur, och ibland så går det bara käpprätt åt skogen.
Falskhet
Vet ni vad det värsta är? Varje gång jag inser att jag blivit "lurad" så tror jag förstås att det är mitt fel. För så måste det ju vara??
Otur i oturen
I vår familj har vi öronbarn. Brorsan är opererad (flera gånger också om jag inte minns fel) för återkommande vätska bakom trumhinnan, pappa, mamma, min faster och farfars bror har också haft mycket problem med öronen. Suck. Såhär i efterhand hade jag ju gärna sett att jag var ett öronbarn, så hade kanske Harry sluppit, men så känner väl de flesta föräldrar. Hade jag varit det, så hade han säkert blivit det ändå.
Det värsta med att en sån här liten blir sjuk (förutom hans smärta och obehag) är när man ska söka vård. Det är tur att man har blivit en tigermorsa som fäller ut klorna så fort någon är dum mot min bebi, för annars hade han inte fått hjälp.
Jag: Han tar sig mot örat med handen, och drar även upp den axeln emot örat.
Idiotsköterskan: Men han har ingen feber? Det brukar de ju ha i och med öroninflammation vet du...
Jag: Ja men det hade han inte förra gången heller. Då var det ren tur att vi kom in för han visade nästan ingenting.
Idiotsköterskan: *läser journalen* Ja, trumhinnan var spräckt ja...
Jag: Exakt. och då kom vi ju in sent. Han behövde äta två penicillinkurer innan det gick över.
Idiotsköterskan: Så han verkar inte ha ont nu? Då kanske det inte är något vet du... Och har han ingen feber så skulle jag inte tro att det är något.
Jag: Fast han gjorde exakt såhär förra gången (när vi insett att hade problemet så var det ju genast supertydligt...). Vi har problem med det här i släkten, och jag vill ta tag i det innan det blir allvarligt. Han har ont i sitt öra! Jag vill att han ska bli undersökt så att vi kan se om det är något eller inte!
Idiotsköterskan: Du får en tid hos Dr X kl 10.
Jag: Tack...
Droppen var ändå första gången jag ringde.
Idiotsköterska: Är det ditt första barn?
Utan den svenska "artigheten" så frågade hon "du tycker inte att du överreagerar då?"
Jag kommer ihåg att jag svarade "Ja, vad spelar det för roll?". Och vad spelar det för roll?
Nu hade vi i alla fall sådan tur att jag fick exakt det penicillin som jag ville ha(koncentrerat så han inte behöver en liter åt gången...), och en doktor som faktiskt lyssnade på mig när vi väl kom in - för visst var det öroninflammation. Tack för det! (ni förstår vad jag menar...) Synd bara att det ska vara så j*kla krånglig väg dit.
Oh not so happy day
Vid hemkomsten inser jag att katten kissat i hela Harrys säng. Igen. Nu är hon gratis. På riktigt. Det finns en adapter man kan köpa som sänder ut lugnande feromoner vilket tydligen ska sluta kissandet, men den kostar en halv tusenlapp i månaden. Inte plats för det just nu i den tighta familjebudgeten. Orka! Projekt! Pälsmössa?
Vill egentligen bara ställa mig i mitten av vardagsrummet och skrika massor av roliga svordomar, och sen gå och lägga mig. Men det går ju inte för sig.
Silent killer
dina egna andetag. Du sitter där och bara är. Blundar. Insuper
tystnaden och lugnet.
För de flesta är detta möjligt genom att helt enkelt sätta sig i ett
tyst och stängt rum. Färdigt! För mig är det en utopi. Det kommer
aldrig hända igen. För ganska många år sedan, ungefär 8-9, så hände
något med mina öron. De blev utsatta för ljud och gick sönder.
Tinnitus. Min värld består alltid av ljud. Vare sig jag vill eller inte.
Tänk dig ljudet av köksfläkten. Ett lågt surrande.
Tänk dig ljudet av testbilden på tv. En konstant ton.
Lägg ihop dem.
Ganska påfrestande va? Men så är det. Det går ju inte att göra något
åt det, (inom rimliga gränser) så att vänja sig är enda botemedlet.
Allra bäst mår jag i sorl. Många odefinierade röster. Mysigt för
öronen med en rast. Lagom sorl stör konstigt ut brus och pip. Sorl brukar ju
annars vara grogrund för huvudvärk och koncentrationssvårigheter. Icke.
Tysta rum? Pest. Tystnad förhöjer brus och pip. Att prata med människor samtidigt som
det är massa ljud omkring? Går sådär. Jag läser läppar bättre för
varje år som går, för ibland är det helt omöjligt att höra. Det är
otroligt tråkigt socialt, för jag sitter alltid och säger VA? Inte för
att jag inte orkar lyssna, utan för att jag inte kan.
Det ironiska är att det är en "tyst åkomma". Den syns ju inte, och om
jag inte berättar så är det heller ingen som vet. Men den är allt annat än tyst.
Det är ingen stor del av mig, men jag får börja göra om mina rutiner
med Harry i närheten. Ensam hade jag alltid radio eller tv på i
bakgrunden. En liten bebis vill ha lugn och ro.
Satans j*kla vaccin!
Är det sant så är det vidrigt, och ytterligare ett skäl till varför jag INTE vill vaccinera mig. Jag är lutar redan åt att inte göra det, och nu blir jag ju tveksam.
Harrys kropp gillar ju heller inte vaccinering. Den stör ut alla hans fina rutiner, och han blir som förbytt. Usch!
Katrin Katrin Katrin...
Åh herregud vilken soppa. Hon är dock bra på det hon gör, för man blir otroligt provocerad. Förstår ni vilken PR??
Katrins blogg
Jag blir så irriterad!
Nu till något annat. Ikväll ska vi ha inför-kräftskivan-kräftskiva. Vi tycker alltid att vi köper så äckliga kräftor, så nu har min mamma köpt flera olika märken och så ska vi pröva oss fram till vilka som får följa med och bli uppätna i slutet av augusti i fasters sommarstuga. Jag kommer nog inte att smaka dock, för Harry har redan hela ansiktet fullt av prickar från de 5(!) jordgubbarna jag åt igår. Men man kan ju alltid lukta på dem :)
Murphys lag
Ja ni vet, lagen om all jävlighet. Kan något gå åt helvete så gör det ju gärna det. Jag kom på migsjälv igår med att fundera över att livet var så underbart och att allting rullade på så bra. Ha ha. Tji fick jag. När jag skulle betala räkningarna insåg jag att jag inte fått studielånet, och detta för att JAG glömt lämna studieförsäkran. Bra jobbat! Detta innebar att jag var tvungen att be mina älskade föräldrar om pengar, vilket inte ens är skämmigt - utan förnedrande. Jag har bott hemifrån i snart 7 år, och klarar mig inte ekonomiskt. Kan väl tillägga att sambo köpte en motor för 2/3 av sin lön denna månaden, och har heller inga pengar. Jättebra planerat.... Jävla Murphy.
MURPHYS LAG - Om något kan gå snett, så gör det.
Följdsatser:
1 § Ingenting är så enkelt som det ser ut.
2 § Allting tar längre tid än du tror.
3 § Om mer än en sak kan gå snett, så kommer den som medför största skadan att vara den som gör det.
4 § Om du är övertygad om att det finns fyra möjliga sätt för ett skeende att gå snett och kringgår dessa, kommer omgående ett femte att dyka upp.
5 § Lämnade åt sig själva tenderar saker och ting från att gå dåligt till att gå sämre.
6 § När du sätter igång med att göra något, måste något annat göras först.
7 § Varje lösning föder nya problem.
8 § Det är omöjligt att göra något idiotsäkert eftersom idioter är så påhittiga.
9 § Naturen hittar alltid det dolda felet.
10 § Moder natur är en satkärring
Jag har för övrigt äntligen fått tillåtelse att sluta äta piller, eftersom jag blir totalt sjuk i huvudet. Man kan bara skylla på PMS ett visst antal dagar i månaden... Dock medför detta en period av avvänjning, där jag är ÄNNU knäppare än vanligt. Jag är arg på allt, och vill mest av allt bara ligga i sängen med täcket över huvudet. Är det inte underbart med hormoner? ♥ Har jag riktig tur börjar väl hundtrasan löpa mitt i allt detta (det finns tyvärr tecken på det...), och då kommer ni få se på fyrverkerier!
Vuxna människor?
Idag har vi varit på utställning på Mariebergsskogen. Läs mer om hur det gick här. Vi är alla trötta och blöta såhär efteråt, så det blir nog en kväll i soffan för vår del.
Nu ska jag skriva lite på min examinatiosessä. Tjihoo.... ♥
Igen.... Alltid igen...
Hur jag än gör, så hamnar jag alltid i situationer där jag behöver välja mellan pest eller kolera. Skit eller skit! Det är jobbigt att välja när det gäller stora, omvälvande saker som man vet inte bara kommer påverka mig och den inblandade... Urk...
Engla blev en ängel alldeles för tidigt
Det är ju förjävligt. Det kan inte beskrivas med ord. Hur sjukt är samhället om sådana här människor får finnas ibland oss? Vad får man ut av att ta livet av en 10-åring? Vissa säger att dödstraffet borde tillämpas i Sverige, men jag tycker att det är alldeles för lätt att bara få försvinna. Tortera de jävlarna i sunkiga fängelser tills de dör långsamt och smärtfyllt. Det värsta är om han kan kommer undan med att han är psykiskt sjuk - för då får han VÅRD SÅ ATT HAN SKA BLI FRISK. Skitsnack!! Ner i fängelsehålorna!
Det blir aldrig som man tänkt sig
Igår när vi skulle sova och stängde av tvn i sovrummet så hörde vi plötsligt att en granne hade fest. Förmodligen är vi stendöva och har för hög volym på tvn, för basen dunkade så tavlorna skallrade på väggarna. Vi försökte somna ändå (läs jag, Henki somnade efter 20 sek), men tydligen så sjöng de karaoke och skrek som stuckna grisar efter varje låt. Det lät som att det kom från grannen under... Efter en timme var jag helt vansinnig och tog faktiskt mod till mig för att gå ner och säga till. Ni vet ju hur man är; man hittar på världens längsta tal om att det minsann är torsdag, kan de inte trivselreglerna, och klockan är ju för fan efter elva... Jag går ner och knackar på. Inget svar. Jag plingar på. Inget svar. Efter någon minut öppnar grannen i myskläder och påsar under ögonen..
Jag: Eh... Jag trodde att... Eh...
BB: Ja jag försöker oxå få sova. Jag tror att det är i trappen bredvid...
Jag: Eh... Ok.... Förlåt. Det var inte meningen. Jag är ledsen... Eh...
BB: *stänger dörren*
Grannen i trappen bredvid spelar alltså så högt att vi en våning högre och på sidan hör texten. Vilka idioter! Jag ringde störningsjouren och fick reda på att 2 personer redan ringt innan mig och klagat. "Vi har väktare på väg dit". En timme senare blir det knäpptyst. "Skönt" tänker jag, men nu måste jag ju ligga och tänka ut ett förlåt-tal till grannen under så jag somnade inte förrän jättesent ändå. (och i soffan dessutom eftersom alla andra snarkar i takt)
Suck.
Dagens i-landsproblem helt enkelt.
Igår jobbade jag mellan 11 och 20. Idag mellan 16 och 22. Det är ungefär det jag hunnit med under helgen. Och ja just det- jag har blivit ful också. Glömde kanske förvarna er som kommer träffa mig framöver... Jag är numera inte försedd med långt, vackert hår, utan mitt eget tunna barr som knappt ser sammanhängande ut. Det underbara löshåret har suttit i 4 månader nu, och endast 20 starka slingor har lyckats hålla sig kvar. Håret såg ju inte klokt ut för det var ojämnt och slitet som aldrig förr - men jag kunde ju åtminstone göra en fläta som räckte längre än axlarna! Blev riktigt deprimerad (inte långt till gråten) när jag såg mig själv i spegeln efteråt. Jag hatar mitt hår. Djupt och innerligt. J ville inte sätta i det gamla förrän vi varit i Egypten (för att det sliter så på det), men jag kommer gå in i psykos om jag inte får tillbaka mitt hårsvall snarast. Ska försöka övertala henne i veckan. Muta med något kanske. Hjälp mig.
Jag är ARG som ni kan se.
Akta så att jag inte snärtar er med mitt långa hår. . .
Suck... Jag ser ut som Homer Simpson!!
