Pappkartongen
Snuffe
Jag kommer alltid att älska dig, och du kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta. Nu är du hos Eddie, och jag vet att hon kommer att ta hand om dig.
Snuffe blev påkörd ca 100 meter från vårt hus, måndagskvällen den 16 augusti. Han hade bara varit ute någon timme innan olyckan var framme. Två snälla kvinnor från hemtjänsten hittade honom, och lämnade in hans kropp till djursjukhuset samma kväll.
Till Irma på de gröna ängarna
Jag har gjort något som är...
Jag har haft en idé på en present men helt enkelt inte haft varken tid eller ork att väl sätta mig ner och knåpa ihop den. Varför gör jag inte det här oftare? (Orken och tiden, hörru!) Jag har inte direkt många kreativa utloppskällor idag, så att få tänka ihop mönster, sammansättning och dekoration var hur kul som helst! Ni får inte se hela, utan bara en liten del, eftersom den kommer att bli bortgiven(?) inom snar framtid.
Angående min bloggtitel...
Kärlekssånger
♥ Phil Collins - Groovy Kind of Love
♥ Shayne Ward - Breathless
♥ Gwen Stefani - The real thing
♥ Robyn - Bum like you (lite ironisk)
♥ Paramore - The only exception
♥ Lenny Kravitz - I belong to you
♥ Sting - Fields of gold
Kärlek!! ♥
Den sanna kärleken
Det enda jag själv kom på, och som jag själv har känt mycket tydligt de senaste veckorna, är att kärleken verkligen ter sig helt annorlunda nu när Harry är med i bilden. Mina och Henriks roller gentemot varandra har förändrats totalt. Innan Harry så var ju Henrik den jag alltid brydde mig om, tänkte på och älskade högst. Sen plötsligt kom Harry in i våra liv, och hela den känslovärld vi hade byggt upp raserades. Nu kommer Harry först, i alla anseenden. Jag älskar Harry mest. Jag tänker på Harry mest. Det är honom jag är villig att riskera livet för (och även Henrik såklart, men inte på samma sätt). Det är helt enkelt Harry som har mitt hjärta, och är den sanna kärleken. För jag känner så. Man har farao inte älskat förrän man älskat ett eget barn. Den kärleken är så mycket mer knuten till varje centimeter av mig, än vad Henriks någonsin kommer vara.
Det låter hemskt, men samtidigt så vill jag ju (och vet) att Henrik tycker samma sak. För honom ska Harry (och framtida syskon) alltid komma först. Där i ligger vår kärlek nu. Det gemensamma. Förut hade han mig, och jag honom. Nu har vi varandra.
Är man inte redo att ta det steget ner på stegen, så förstår jag att relationen börjar knaka i fogarna. Har man inte känslorna helt klara för sig, eller om man inte har en stark tilltro till varandra - så förstår jag att det inte håller. Sen kan man tjafsa dagarna igenom om det är det man känner för just i stunden. Det viktigaste är att i alla fall veta att kärleken finns där som grund.
Vad tänker/tycker ni?
Drömprinsen
Jag kände mig lite hängig på eftermiddagen, så när Henki kom hem så åkte han till sina föräldrar med Harry och Ombra - så att jag kunde vila upp mig. Hur gulligt är inte det? ♥ Precis vad en sliten morsa behöver! Jag har sett på film, ätit lite popcorn och godis, och bara vilat. En sån eftermiddag sker inte ofta, så jag utnyttjade den till fullo. Nu ska jag ta en lång dusch, för det brukar ta knäcken på en inkommande förkylning!
Hoppas att ni har haft en trevlig eftermiddag ni också!
Tussbesök
KusinC, Harry och Tuss vid hennes nybyggda klösträd. Kolla in den lilla trappan upp till sista plattan - sött!
Perfekt fönster att spana ut genom.
Alla skulle vara med och leka!
Kärleksmys
Ikväll har vi hundledigt istället, för imorgonbitti ska vi till F-stad och hälsa på Tuss. Jag har längtat så efter henne! ♥ Eftersom hundkskrället fortfarande läcker så får hon stanna hos farmor och farfar istället.
Jättekul att leka med det förbjudna presentsnöret!
39 graders feber ger en lite slirig och rosig bebis...
Jag måste undersöka den där....
Lite styrketräning!
Glad Harrybebi! ♥
Äkta kärlek?
Jaa hörrni, mina kära läsare. Idag är en bra dag. Fast egentligen inte faktiskt, för Harry har krånglat hela natten, krånglat hela morgonen, och krånglar med maten. Men, det är inte det som är grejen idag - idag är grejen kärlek! Lång, envis och djup. Och banne mig äkta. Sådär äkta att jag blir alldeles fullkomligt och fullständigt förtvivlad bara av tanken på att vara utan honom. Alldeles fullkomligt och fullständigt lycklig av att få vara med honom. Det är ju vi, inte jag och han, utan vi. Vi tillsammans lever vårt liv, och vi gör det damn well om jag får säga det själv. "Like two peas in a pod". Jepp, det är vi.
Idag är det 9 år sedan jag och Henrik träffades och blev ihop. 9 hela år. En tredjedel av mitt liv för att vara exakt. Det är faktiskt helt sanslöst! Jag tycker att Harrys 9 månader har gått fort, men de här 9 åren har bara schvishat(?) förbi. Tiden går visst fort när man har roligt! :) Jag kan också utan tvekan säga att de sista två åren varit de mest intensiva. Djur, bebis och ny lägenhet - men också så mycket kärlek. Att få ett barn ihop ger så starka band, att jag blir alldeles fullkomligt och fullständigt tårögd och känslosam. Jag hade inte varit densamma utan Harry, och defintivt inte densamma utan Henki.
Jag kan inte tänka mig ett liv utan min Henki, och jag tvivlar inte en sekund på att han inte känner likadant om mig. ♥
På Kreta 2003 (Foto av foto, därav den dåliga kvalitén.)
4 år tillsammans
I Egypten mars 2008
Hova Riddarspel 2009 (Harry på magen i bärsjalen)
Dagens citat:
Dagens middag intogs hos mina föräldrar. Jag, Harry och Ombra åkte buss dit tidigare idag, och jag överlevde faktiskt. Ett stycke inpackad tjockbebis, ett stycke tung vagn, ett stycke oversized hund och ett svettigt stycke till mamma. Men, fram kom vi, och ingen varken grät eller glömdes kvar på bussen!
Till citatet. När vi åkte hem från föräldrarna (Henki kom senare) så kläcker han detta kloka:
- Snö med barr i ser ut som dillsås!!
Och så har karln mage att klaga och säga att jag har mina blond-moments! :) Knasig är han, gubben min, men jag älskar honom ändå!
Babies babies babies!
Klart att Harry kommer få ett syskon i framtiden, men det är vissa saker som måste hända först.
◊ Harry måste bli äldre. Som storasyster vet jag hur viktigt det är att få bli stor innan man måste bli stor ch självständig på riktigt.
◊ Vi måste också bo på ett bättre ställe. En liten trea på ett område där vi inte vill bo är inte ultimat för två småbarns framtid.
◊ Jag vill gärna ha tagit min examen, och jobbat ihop lite timmar. Att få upp mammapengen lite skulle inte skada. Det är fantastiskt hur lite vi faktist klarar oss på - och klarar oss bra!
◊ Jag ska ha blivit betydligt mycket mindre. Jag kämpar ju inte direkt med att gå ner mina gravidkilon, även om jag borde. Det är så mycket annat som ska prioriteras, och även om jag är ute med hunden jämt så är kroppen van vid det, så det gör varken till eller från. Skulle jag bli på smällen i skrivande stund och gå upp lika mycket som jag gjorde med Harry, så skulle jag väga mycket över 100 kg. Herregud. Dit vill jag inte! På lördag ska jag göra om förra lördagens bravad; att promenera med Ombra hem till mina föräldrar. Det är lite mer än 5 km, och bara uppför halva vägen, så för mig som har tappat konditionen totalt är det världens workout! Jag började ju jogga, men sen fick jag ont i min fot igen och så blev det väl helt enkelt höst också...
Jag brukar se på Förlossningskliniken som går på TV4 efter lunchen. Alla små och nyfödda bebisar gör ju att jag blir alldeles galen efter magen igen (jag mådde ju hysterisk bra under graviditeten), men det kommer som sagt att dröja några år. Det är spännande att se så många olika förlossningar,
Jag måste ju skriva GRATTIS till E & H som fick sin bebis den 26e november! ♥ Han har en ny påbörjad klädhög att få ta över efter Mr Knubbis, och hans present ligger också här och väntar på att få bli öppnad. Tänk att få klämma på en nyföding snart, ring när vi får komma! :)
Harry ca 1 dag gammal! ♥
Snart min tur
För fem år sedan var vi inte på barnhumör. Defintivt inte. Jag jobbade på MackeDonken, festade lite på helgerna och hade väl precis börjat älska Irma. Att se någon annans barn visa upp sig var inte direkt intressant, och jag kommer ihåg att jag efter någon minut tyckte att de få rörelserna han lärt sig inte var särskilt märkvärdiga.
När jag åkte bil för någon vecka sedan så kom den låt han dansade till på stereon. Den var med på varenda cd jag brände den perioden, och det är ju fantastiskt att skivan klarat sig så länge! Jag fick upp bilderna av honom dansande i huvudet, sen bilden av hans pappa som stod bredvid och klappade händerna i takt till musiken. Nu såg jag en helt annan bild av det hela än vad jag gjorde då. Kärlek. Stolthet. Lycka. Det tog ungefär 2 sekunder innan jag grät en skvätt (tur att jag var ensam i bilen...) över hur fint det var, och längtade efter att själv få visa upp vad mitt barn kan. Att själv få stå där bredvid och vara så lycklig och stolt så man spricker! Titta han kan krypa! Titta han kan vinka! Titta han kan gå! ♥
Dopet!
Bilder hittar ni här! Blogg.se är så segt idag, så ni får en länk till Facebook istället :)
Det var en mycket lyckad dag! Dopet var lagom långt, och fikan var mysig.
Vi fick så otroligt mycket bra och fina presenter!
Tack!! ♥ 
Baklängesterapi
Det finns ett fint ordspråk som lyder "älska mig mest när jag
förtjänar det minst". Det är ett väldigt klokt ordspråk tycker jag.
Att i ilska och misstro vända tankarna till något positiv.
Det var inte förrän jag läste ordspråket häromdagen som jag insåg att
det är lite så jag gör. Baklängesterapi ungefär.
Istället för att skälla på, skicka ett argt sms eller ringa ett
upprört samtal till Henki (oftast målet för min ilska och misstro...)
så brukar jag skicka exempelvis "jag älskar dig" eller "jag längtar efter dig",
eller krama honom istället. Jag tänker att så länge det inte gäller livet eller
något nästan lika viktigt, så är det kanske inte värt att hetsa upp
varandra för det? Detta gäller ju inte alla månadens dagar, men oftast. . .
Detta betyder ju inte att alla "jag älskar dig" kommer när jag är arg, utan
jag anstränger mig för att uttrycka mina känslor så ofta som möjligt. Och han med! ♥
Jag tycker att det är viktigt att ha respekt i en relation. Att man
inte går lös på varandra hur som helst, och bara fokuserar på det
negativa. Visst skäller jag på honom ibland, man behöver ju lite
variation, men peppar peppar så var det länge sen vi var riktigt
ovänner. Kanske för att vi just tar oss tid att uppmärksamma varandra
och anstränger oss för att säga snälla och positiva saker. Det känns
också extra viktigt nu med Harry hos oss.
Hur gör ni för att "hålla kärleken vid liv"? Har ni några tips? :)
Svara anonymt om ni vill, det är bara roligt att få svar!
Vaggsång
Vitt från ovan
Hej mitt vinterland? Nej inte riktigt, men visst snöade det lite imorse på promenaden. Konstigt att första snön alltid känns så magisk på något sätt. Som att man glömt hur den ser ut. Jag älskar när det snöar, och snön är välkommen!! Henki får lite eld i baken att fixa nya Forden så jag har en bil att åka med. Tills dess stannar vi häromkring och myser! ♥
Tänk er när det ser ut såhär snart :)
I'm such a girl!!!!
Man måste ju bara älska en hårspray som heter "2 sexy" ♥
Att den dessutom faktiskt luktar hallon (på riktigt!) gör den bara ännu bättre. Jag spenderar mina dagar i badrummet. Psschhh! *sniff* Mmmmm...... Pssscchhhh! *sniff* Mmmmmmm..... Psschhh! *sniff* Mmmmm...... Pssscchhhh! *sniff* Mmmmmmm.....
Ständigt detta men. . .
Jag älskar min hund. Innan Harry kom var hon
mitt barn, mitt allt och den jag gav min tid till. Som tur är nu. Hade
vi inte varit så samspelta mentalt så hade vi nog haft ihjäl varandra
för länge sen. Det går liksom inte att ha en hund i den här storleken som
inte lyssnar eller inte har några grundregler.
Skälet till att vi inte älskar varandra just nu är skendräktighet.
Inte någon lightversion, utan den mjölkproducerande
varianten. Hon är förvirrad. Totalt. I princip hela tiden. Säger jag
nej tror hon att jag menar ja. Stanna betyder väl "gå rakt ut i gatan
utan att se dig för"? Min annars lydiga följesslagare är nu helt
schizofren, och tror att den gula latexgrisen är hennes bebis. Och
alla tygfotbollarna. Och alla kuddarna. Och alla Harrys mjukdjur. När
man är sådär upptagen en hel dag med att hålla koll, tutta, slicka och
flytta på alla saker, plus att behöva bli utdragen på promenad 5 ggr -
så har man heller inte tid eller ro till att äta. För det har hon ju
inte i vanliga fall ens. De fina 3 kg vi fått in på 3 månader är som
bortblåsta. Nu är vi tillbaka till revben och ful päls. Därför är jag
ständigt arg på henne och hennes bäddande, och hon på mig för att jag
inte låter henne göra som hon vill.
Men jag älskar min hund. ♥
