Idag har det hänt grejer här hemma! Först sa han klocka ("kl ka") vid frukost, sen lekte han med en duplobil genom att köra runt med den (har han inte fattat att man ska göra förut), och sen detta:


Bara sådär så släppte han taget om sängen och gick till stolen! Sedan gjorde han om samma sak i både köket och hallen. Snart går han helt själv utan att hålla i sig! ♥

På balkongen har vi haft en lampa som stått kvar från förra hyresgästen. Häromdagen när jag tog ner den från väggen, såg jag något lite makabert:


En stor samling döda humlor och getingar innuti lampan.




Hur underligt som helst. Varför har de krupit in där??

Imorgon ska vi till släkten i F-stad. Dags att börja peppa lite inför Midnattsloppet! Vi kommer hem sent på kvällen, så jag får se om jag hinner skriva något. Annars får ni överleva tills på måndag. Då ska jag ta tag i jobbiga saker. Skriver mer om det då.

Hoppas ni hade en mysig midsommar, det hade vi! :)

Jag har ju börjat släppa Snuffe mer och mer ute, och ikväll ville han verkligen inte in igen. Han fick vara lös under tiden jag promenerade Ombra efter jobbet, och han verkar tycka att det är jättekul - såklart. Ända sedan vi kom in för ca 25 minuter sedan har han sprungit upp och ner för trappen, samtidigt som han skriker gällt, och klöser och hoppas efter handtaget på ytterdörren (han kan ju öppna dörrar nämligen). Helt hysterisk. Jag förstår att han vill ut, men jag kan bara inte släppa honom helt än. Är jag elak? Är det "all in" som gäller? Antingen får han vara ute, eller så får han bara vara inne? Vi har ju inget bra fönster att släppa in och ut honom genom, och en stege till balkongen på andra våningen finns väl inte ens? Just nu känns han djupt olycklig, men jag vågar inte släppa ut honom en hel natt själv.

Läser jag på forum så skriver kattfolk att det är totalt vansinne att släppa ut en katt i ett bostadsområde - och det tycker ju egentligen jag med. Det är INTE värt att han blir överkörd, inlåst eller sönderklöst - men han är så glad när han får vara ute. Dagens samhälle är inte kattvänligt med all trafik och ouppfostrade djurplågarbarn/vuxna. På forumen skrev någon klok att "vi släpper ju inte ut hästen eller hunden vind för våg", och det är ju helt sant. Varför skilja hunden och katten åt egentligen?


Kanske får bli att fortsätta såhär?

Jag är 70/30 för att behålla honom inne, men det värker i mammahjärtat när han skriker och klöser på dörren. Klart som f*n att det är skittråkigt här hemma, när han inte har någon att leka med! (Och ingen mer kompis blir det, tror jag... Då får jag nog välja mellan den katten och Henki!)

Hjälp mig! Har ni några tankar om det här?

Läs mer här.

Eller "Har du hört ryktet om Morgans?" som den heter i en sjukt dålig svensk översättning. Denna film är, tillsammans med några andra, veckans DVD-release.

I "Har du hört ryktet om Morgans?" spelar Hugh Grant åter den korrekte britten som nu är advokat i New York, är gift med den mycket framgångsrika fastighetsmäklaren Meryl (Sarah Jessica Parker) som han har separerat med sedan ett antal månader. Allt detta får vi smidigt reda på redan under förtexterna när han ringer sin frus telefonsvarare och lämnar ett meddelande. Där romantiska komedier ofta handlar om hur pojke möter flicka, pojke förlorar flicka och pojke får flicka igen på slutet - eller tvärt om, flicka möter pojke - så är det första ledet redan avklarat här. Nu handlar det om hur Paul ska göra för att få tillbaka sin fru. Under en middag när de ändå försöker samsas råkar de bli vittnen till ett mord, en uppgörelse i den undre världen. De får snabbt beskydd av polisen, men när mördaren ändå lyckas spåra upp dem finns bara en sak kvar att göra, ge dem skyddad identitet på okänd ort tills mördaren är fångad. De skickas till Ray i Wyoming. Ännu värre, de tvingas bo tillsammans trots att de separerat. (http://www.moviezine.se/film/morgans)

Mer halvdan romantisk komedi än detta är det svårt att finna. Kul på några få ställen, annars tragiskt överspelad och förutsägbar. Har man inget bättre för sig en lördagkväll duger den bra ihop med en stor påse chips, men annars är det inte mycket att hänga i granen.

Filmen får   uppspärrade blåa ögon av 5 möjliga. Inte sevärd, men helt klart godkänd som "underhållning".

...avsnitt 1 ligger här i datorn och väntar på att bli sett.

Är ni avundsjuka??? :P

Tyck nu gärna att jag är helt galen, för det struntar jag i. Detta är alltså ett hästliniment, men ack så effektivt! Detta har jag använt till mina benhinnor i många år, men flaskan har varit tom- så nu fick jag sparka mig därbak och köpa en ny. Jag kan STARKT rekomendera detta liniment! Jag stryker på ett tunnt lager, och tar sedan på knähöga strumpor( tex stödstrumpor) och sover med över natten. Benen är som nya dagen efter! :) Det bästa är priset(i butiken där jag köper): 57 kr för ½ liter. Apotekets Ormsalva kostar 99 kr för 150 ml...

Jag kanske skulle våga mig ut till Skutis 5 kilometersbana senare i veckan... :)

Som sagt så ska ju allt gärna hända samtidigt, så mitt i all examensyra ska vi imorgonkväll gå och titta på ett hus. Det här är det första "seriösa" huset vi hittat på länge, för allt verkar finnas som vi vill ha.
 - Stor, plan trädgård.
 - Minst 3 sovrum.
 - Minst 2 toaletter.
 - Öppet kök.
 - Dubbelgarage.
 - Friköpt tomt.
 - Bra område.
 - Bra läge i området.

Detta huset är också väl inom prisgränsen, och har det enda vi letat efter och haft som krav alla år (började ju titta för 3 år sen herregud...) - nämligen ett redan existerande dubbelgarage. Annars går det INTE förstår ni. Det är bara att hålla tummarna för att besiktningen är hyfsat ok, och att ingen miljardär trissar upp priset som vanligt. Jag lägger ut en länk om jag fortfarande känner likadant efter visningen imorgon.

Kan det vara så att det är vår tur nu? :)

För att citera dagens ungdomar:

"Jag ägde dem fett!"

Nu tillbaka till min ålderdoms vishet! Först blev mitt arbete opponerat och sedan opponerade jag på en annans. Det var väldigt skönt att ha mitt arbete avklarat först, innan jag gick in på någon annans.

Så vad sa han då, min examinator? Det enda jag fick backning på var några fotnötter(!) och några ställen där jag glömt blanksteg. Tjejen som opponerade på mig hade heller inte så mycket att ta upp, utan undrade bara över några få ställen i arbetet. Vi diskuterade då vad jag menade, hur hon uppfattat det och ifall jag behövde ändra något. Examinatorn avbröt då och sa att "såhär ser det ut när man förstått innebörden med opponeringen, och tagit det till en akademisk nivå. Man kritiserar inte, utan det blir en dialog som båda lär sig av." Tillåt mig att utstöta ett mycket egoistiskt moahahahaha. Underbart! Vidare i opponeringen så använde han min uppsats och mina ord som exempel på hur man skulle göra. Mer än så behövde jag liksom inte idag! Perfekt! Ge mig ett V! Ge mig ett G! Vad blir det? Ja, jag hoppas på VG (högsta betyget)... :)

När det kom till min opponering så höll examinatorn med om kritiken jag gav, och sa "jag håller dig om ryggen för det du tar upp", och det är ju skönt. Han och de andra hade mycket att säga om den personens arbete, så jag var inte helt ute och cyklade när jag tyckte det var ofullständigt.

Nu är det avklarat! Jag ska bara ändra de småsaker de tog upp, och sen är det bara examensceremonin på fredag som återstår. Nu är jag snart färdig lärare. Herregud!

Tummen upp för mig!!

Snacka om hektisk vecka:
Måndag - ÖF och sen shopping efter examensklänning
Tisdag - Besök av U&T och sen plugg för distanskurs
Onsdag - Opponering på examensarbete och sen läsning och plugg för distanskurs
Torsdag - ÖF, husvisning (skriver om det imorgon) och sen plugg för distanskurs
Fredag - Examen och sen middag med hela familjerna
Lördag - Träff med tjejerna och sen firas för examen av BFF, sedan inlämning av uppgift distanskurs och eventuellt titta på Stadsloppet
Söndag - Börja läsa på nästa uppgift i distanskursen

Senaste timmen har jag sökt 2 jobb... Någonstans under veckan ska jag också få tid att springa, eventuellt sola och sova... :) Det är kul att det händer saker, men måste allt hända på samma gång?


Lite sånt här vore också trevligt!

Ombra är nu inbokad hos Solstadens Smådjursklinik för kastrering den 30 juni. Det känns lite overkligt att hon aldrig mer kommer löpa, men samtidigt så otroligt skönt för henne att slippa sina hormondemoner. Biverkningarna av kastrering är som jag kan uttyda ur forum och Agrias hemsida inte särskilt många, men de som finns är viktökning och lite sämre päls. Det första tackar vi INTE nej till! :) Att få se henne gå upp i vikt är en av mina största drömmar kring Ombra, för som det är nu ligger hon alltid 2-3 kg i undervikt. De extra kilona skulle ta udden av de vassa revbenen och ryggraden som ibland syns lite extra. Hon är ju en smal hund, och kommer alltid att vara eftersom hon inte har grov benstomme - men några extra kilon kommer hon bara att må bra av. Det känns också otroligt skönt att veta att hon aldrig kommer att få livmoderinflammation eller cancer i livmodern, som är 2 stora "dödare" för tikar annars. Lilla skruttan ♥

Efter operationen ska hon vara stilla så mycket som möjligt (tjoho....) och då är det ju bra att vi tar det när vi båda har semester och kan hjälpas åt med huvudaktivering istället för spring i benen.


Om man är stor måste man vara snäll... Och tålmodig! :)

Det är väl lite traditionellt att ha vitt när man har avklarat något, så jag körde på det temat. Åhléns har den här jättefina, som kommer bli en sommarfavorit!


Kjolen är i två lager (synd dåligt mot den vita bakgrunden..) och det är två stora fickor på sidorna. I like! ♥

Även en hårfärg fick följa med hem, för jag har varit tvungen att bestämma mig nu. Färga - eller låta det gråa komma fram i "luggen". Nu fick det bli färgning!

På fredag är det examensceremoni kl 16, och sen har vi bord bokade till kl 19 med HELA familjerna. 13 platser ska vi ha, och det ska bli så mysigt!

...att gå själv:

Kom ihåg att ni läste det här först. Att jag förutsåg framtiden och fick rätt. Harry kommer att bli kriminell när han är 15. Jo men så är det. Så måste det bara vara. Det är därför allt går så lätt nu - för att det kommer bli en pain in the ass sen. Varför, undrar ni. Jo...

Harrys tidigare matvanor har inneburit en flaska välling direkt han vaknar. Så klart. Så gör man med de små. Mata mata mata. Någon timme efter vällingen fick han frukost, och en stund senare var det dags för fruktstund. Äta äta äta. Tills man inser att han faktiskt inte gör annat än att äta (och se lite rund ut). En morgon kände sig mamman därför lite wild and crazy, och skippade morgonvällingen. Hon skjöt dessutom upp matningen med en extra halvtimme. Ingen välling direkt han vaknade, och sen ingen mat istället för vällingen heller. Ja ni förstår så galet! ;) Tror ni att barnet på något sätt gjorde revolt mot min vällingsintervention? Skrek sig hes i sin säng av hunger? Tynade bort? Nej. Igår morse somnade han till och med om eftersom mamman inte orkade springa upp direkt han började sitt morgonpladder. Han är n ö j d. Oooh. Helt plötsligt är han stor. Äter minsann ingen bebismat till frukost. Havregrynsgröt och macka. Med mjölk. I glas. Bara sådär så slutade vi med en vana jag vet att andra föräldrar (även mina egna stackare) kämpat för att bli av med. Det här är alldeles för lätt hörrni.

Ska vi starta någon sorts betting på vilket brott som blir hans första? :)

Idag övervägde jag seriöst att sluta blogga. Jag sprutar ur mig roliga inlägg om allt som händer- men eftersom jag inte bor i datorn blir de aldrig publicerade. Min läsarkrets skulle jag kunna räkna upp vid namn tror jag, och efter att ha sett Bambis läsarantal, så är mitt eget en fis i rymden(inte för att jag på något sätt jämställer mig med henne och hennes überblogg). Eller en liten fis bredvid en fis i rymden till och med. Ni vet själva hur aktiva/oaktiva ni är med kommentarer, och det kanske är just så att det jag pubilcerar inte direkt inbjuder till att skriva något om - typ en bild på att vi fikar. "Åh vad gott! vad åt du???" Skulle inte tro det. :) Däremot skulle ni inte dö av att svara på de frågor jag ställer er ibland. Det är faktiskt intressant att veta vad ni tycker!

Som ni ser blev jag lite lack, ja jag skrev just lack, på hela grejen och kände att det kanske är dags att lägga ner innan jag kan räkna läsarantalet på händerna. Fast samtidigt är det ju faktiskt inte för er jag bloggar. Jag bloggar för att tömma mitt huvud på alla knasiga idéer, samtidigt som det liksom blir en dagboksskildring av vårt liv just nu. Därför är det värt för mig att fortsätta, även om inte en endaste själ läser skräpet. 

Nästa vecka börjar min distanskurs, samtidigt som jag går sista veckan på min lärarutbildning. Det ska opponeras och examineras. Samtidigt ska jag hänga på Umeå Universitets distansprogram Moodle (Coolt namn, låter lite emo!) och producera massor av text ihop med en biljard andra studenter som också vill ha pengar under sommaren. Can't wait...


Såhär ser tydligen universitetet ut IRL. Trevligt att veta.