Dag 11: Mina syskon
Två år (nästan tre) efter att jag ploppade ut i världen kom min lillebror. En mörkhårig och rund liten unge som vi kallar Klas. Han har liksom alltid satt sin egen standard, och varit väldigt bestämd med vad han vill. Ett tag när han var typ tre år hatade han allt som var brunt, och när vi var äldre och skulle dela på polkagrisstänger tog han fram linjalen för att mäta exakt var hälften var... Jag har alltid varit väldigt snäll mot min lillebror (visst har jag?) även om jag passat på när mamma tittat bort. Man kan väldigt lätt lura in sin lillebror under köksbordet och sen måla honom full i vattenfärg! Vi har alltid lekt och haft väldigt roligt ihop!
Nuförtiden utbildar han sig till... Ja... Typ elingenjör med någon särskild inriktning mot... El? :) Förlåt kära lillebror för att jag har så dålig koll på vad det är exakt som du läser, men jag tycker att du är jätteduktig som snart tar examen, och som har klarat utbildningen galant. Jag avundas din disciplin, din tekniska ådra (farfar hade varit otroligt stolt) och din noggrannhet. Ingen gör det så bra som du!
Hela nio år efter mig, sladdade Lisa ut med enorm kalufs och bus i blicken. Efter att hon lärde sig att krypa baklänges gjorde hon livet mycket mer intressant för oss syskon. Jag och Klas kallade henne för "naturkatastrofen" för hon gick som en tromb genom våra lekar och förstörde det mesta vi gjorde. Sedan dess har vi busat tillbaka så mycket vi kunnat, och lyckats lura i henne en hel del dumheter! Lisa har också alltid varit sådär underbart snurrig som en minsta syskon är. Vana att vi andra ska leda vägen åt henne, men det är inte Lisa utan lite förvirring och fniss.
Underbara lillasyster går sista året på den estetiska linjen, och är den förutom pappa i familjen som har den musikaliska genen. Förutom att kunna spela en hel drös med instrument, är hon också väldigt smart. Hon och brorsan har det matematiska tänket som jag totalt saknar, och jag är stolt över att hon klarar av allt hon ger sig på. Hon är liksom sina äldre syskon en genomsnäll människa som alltid går att lita på! Äntligen börjar vi kunna ha lite saker gemensamt (9 år är väldigt stor skillnad faktiskt), och vi delar just nu hästen ihop, vilket är jättemysigt!
Året som gått: 2010
Varför inte minnas 2010 med en liten(!) lista? :)
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Skaffat en egen häst, fått ett jobb jag har rätt utbildning för.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Gör aldrig några nyårslöften för jag vet att jag aldrig håller dem...
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, Harry fick sin andra kusin, och min kompis L fick en dotter. Nästa år blir det dock babyboom bland vännerna av icke dess like!
4. Dog någon som stod dig nära?
Min älskade Farbrorkatt Snuffe. Usch vad jag saknar honom. Jag börjar fortfarande gråta när jag tänker på honom... Han saknas verkligen här hemma.
5. Vilka länder besökte du?
Sverige. Det fick räcka!
6. Är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2011?
Lugn och ro! :) Jag har nog aldrig varit så stressad som jag varit det här året. Samtidigt så har det väl aldrig hänt så mycket på så kort tid heller...
7. Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
16 augusti när Snuffe inte kom hem längre, och 15 december när vi skrev på pappren på huset.
8. Vad var din största framgång 2010?
Att jag tog examen, och fick högsta betyg på mitt examensarbete.
9. Största misstaget?
Vet inte om jag gjort något faktiskt...?
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Jag började jobba på dagis i september, och sedan dess har förkylningen släpat efter mig...
11. Bästa köpet?
Huset! Äntligen!
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Huset... :)
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att jag har trivts så bra på jobbet, och att det har gått så bra för Harry på dagis.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
September - Mikrofonkåt
Oskar Linnros - Från och med du
Robyn - Hang with me
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare!
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Haft mer tid med Harry. Alltid.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Stressat och analyserat.
18. Hur tillbringade du julen?
Först åkte jag till stallet vid kl 08 och fixade julmys åt hästen. Sen åt vi grötfrukost hemma hos Henkis föräldrar. Efter att Harry sovit middag åkte vi hem till mina föräldrar där vi tittade på Kalle Anka, åt god mat, öppnade julklappar och spelade spel. På juldagen firade vi med Henkis släkt.
19. Blev du kär i år?
Inte i någon ny - bara mer i de jag redan älskar!
20. Har du fått några nya vänner?
Väldigt trevliga arbetskamrater, och även tagit upp kontakten med lite "gammalt" folk, och det är alltid trevligt!
21. Favoritprogram på TV?
Arga Snickaren är det enda jag följt.
23. Bästa boken du läste i år?
Mitt nyårslöfte borde bli att börja läsa igen, för nu tar jag mig aldrig tid längre...
24. Största musikaliska upptäckten?
Paramore! Min musik ända ut i fingerspetsarna!
25. Något du önskade dig och fick?
Huset!
26. Något du önskade dig men inte fick?
0 kr i bolån? ;)
28. Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Vi firade mig här hemma har jag för mig. Min födelsedag är liksom inte någon stor händelse nuförtiden, så jag kommer inte ihåg...
29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Jag hade hellre haft en katt för mycket än en för lite...
30. Hur skulle du beskriva din stil år 2010?
Svarta, tighta jeans, t-shirt i rolig färg, svart kofta och mina svarta stövlar!
31. Världslig händelse du minns mest från 2010?
Vulkanen på Island slår väl det mesta.
32. Vilken kändis var du mest sugen på?
Joel Kinnaman - såklart.
Dag 10: Mitt favoritplagg
Helveteskök!
Titta vad vi hittade under kaklet - gammal fukt och en massa silverfisk... Plötsligt inser vi att fukten som var under vasken inte kommit från kranen, utan har runnit uppifrån längs väggen. Det är ju ett solklart dolt fel så vi behöver ju inte betala för att få det fixat, men det tar ju helt plötsligt mycket längre tid...
Dag 9: Min tro
Jag är inte religiös. Jag är inte kristen. Jag tror inte att det sitter en gubbe i molnen och styr över allt.
Jag tror däremot på energier. Att det som sker har ett syfte, för det som händer skapar en förändring som påverkar oss alla på något sätt. Ringar på vattnet. Allt på jorden hänger ihop, och inget som vi gör går någon annan förbi obemärkt i slutändan.
Det finns ett syfte med att jag omger mig med just de människor jag gör. Det finns också ett syfte med att jag finns i deras liv. Allt som händer har en mening, och vare sig det är positivt eller negativt så fanns det ett syfte med att det hände. Hänger ni med? ;) Vi finns här på jorden för att lära oss olika saker, och allt som händer är på något vis till för att finnas där i den utbildningen. Jag lärde känna C för att hon sedan ledde mig tillbaka till hästarna, och hon gjorde ju så att jag fick Ombra till exempel.
Jag tror också på mycket annat. Jag tror på det övernaturliga, och vet säkert av egna upplevelser att det finns ett liv efter detta. Jag tror på själsfränder. Jag tror att du får det du förtjänar, vilket låter hårdare än vad jag menar. Utstrålar jag positiv energi och överför det till andra, får jag positiv energi tillbaka. Med positiv energi kan man skapa sina egna framgångar. Avger jag negativ energi så får jag negativ energi tillbaka, och inget går som jag vill.
Det blev lite flummigt presenterat i det här inlägget kanske, men nu har ni ett hum om hur knasig jag är! :)
Dag 8: Ett ögonblick som förändrade allt
21-22 april:
Åker in till förlossningen 03.00 efter att ha haft värkar under kvällen som bara blivit värre. Blir undersökt, och är endast öppen 1 cm. De skickar hem mig med smärtstillande, och värkarna försvinner under natten.
23 april:
Åker återigen in till förlossningen vid 02.00, för jag har haft starka värkar under flera timmar. Jag känner att jag behöver få hjälp med smärtan. När vi kommer dit blir jag undersökt, och är fortfarande bara öppen 1 cm. Barnmorskan genomför en hinnsvepning som öppnar mig ytterligare 2 cm. Jag får sedan ett rum, en morfinspruta för smärta, och vi går och lägger oss. Henrik får sova på en sacko-säck, medan jag pustar mig igenom nattens värkar.
Vid kl 7.30 på morgonen känner jag att morfinet avtar, och i samråd med barnmorskan så får vi äntligen ett rum på förlossningen. Nu är det verkligen på gång! Där ligger jag sedan i sängen och flåsar genom värkarna till klockan 11 ungefär. Jag får massage under tiden vilket hjälpte otroligt mycket. Ibland uppfattade undersköterskan det som att jag somnade till en stund, när jag i själva verket andades genom värken... Till slut känner jag dock att lustgasen måste fram, och kl 11 så får jag den, då sittandes på bollen och guppar för att hjälpa öppningsarbetet. Efter ca 10 värkar får jag kontroll på smärtan med hjälp av gasen, och den var underbar! Barmorskan och undersköterskan insisterar dock att jag ska dricka mycket, men efter varje glas Proviva eller saft så spyr jag upp allt igen. Jag svär åt dem ett par gånger att jag inte vill ha "nån jävla dricka", och de ger sig en stund. Henrik är med mig hela tiden i värkarbetet, och sitter bakom mig och masserar ryggen, andas i takt och hejjar på. Efter en stund på bollen så lägger jag mig i sängen igen, och barnmorskan undersöker mig. Jag är då öppen hela 9 cm! Jag får prova att sitta på en pall, och att stå på knä i sängen där jag även lyckas med en och annan krystvärk, men den sista centimetern saknas fortfarande så jag lägger mig nertillbaka i sängen igen. Jag andas med lustgasen hela tiden, men känner att jag vill ta djupare andetag än masken erbjuder, så någonstans runt 12.30 lägger jag bort masken. Jag får då en bäckenbottenbedövning av barnmorskan för att handera smärtan. Den hjälper inte alls, utan gör snarare ondare att få än vad den ger. I det här skedet är värkarna mycket intensiva, och jag går helt in i mig själv för att andas. Jag hör "på håll" att de tar ett laktatprov på bebisen, vilket visar att han börjar bli trött därinne i magen. Han kan helt enkelt inte bestämma sig för hur han ska lägga huvudet ner i förlossningskanalen, utan bara snurrar det fram och tillbaka - vilket gör vansinnigt ont. Underläkaren bestämmer att de vill sätta in sugklocka för att hjälpa mig. Jag har under hela den här tiden haft ögonen stängda och tänker bara på att andas så gott det går. Jag får flera gånger "klappar på axlarna" för att jag är så duktig med andingen, och de berömmer mig för att jag kan slappna av så mycket mellan värkarna. När sugklockan väl är inne, och jag sagt "vad fan gör du?!" till underläkaren som inte förvarnat att den var på ingång, så går det hela mycket snabbt. En barnläkare, en överläkare och en hel svärm med andra människor intar rummet för att hjälpa till. De hjälper mig ut med huvudet, och sedan krystar jag ut resten av bebisen själv. Jag uppfattar dock inte att de tagit av sugklockan, då krystvärkarna tar över mig totalt och jag bara tar i för kung och fosterland så fort jag blir tillåten. 13.30 föds alltså Harry, och Henrik beskrev att "när han väl kom ut så var det som de tryckte på en knapp för då vaknade du liksom till och öppnade ögonen och blev Johanna igen". Även barnmorskan och undersköterskan påtalade "jaha, är det så dina ögon ser ut"!
Såhär efteråt så är jag jättenöjd med hur förlossningen blev, även om den på några ställen frångick mina önskningar angående smärtlindring och förlossningsställning. Jag födde ju liggandes på rygg, vilket var det absolut sista alternativet jag tänkt innan. Men ut kom han ju iallafall!
Andas genom värken...
Pfff..... Ögonen stängda hjälper verkligen att fokusera 
Ut kom han till slut. Det hemska märket efter sugklockan var borta redan efter 12 timmar.
Här ca 2 timmar gammal och blir undersökt för första gången!
Golvad
Det lila sovrummet innan:
Det lila sovrummet just nu:
Igår var Henrik och hans bror i huset och började lägga det nya golvet, så snart kan vi börja flytta in lite saker i garderoberna!
Dag 7: Mitt husdjur
Genom det här jourhemmet fick i alla fall C kontakt med en norsk tjej som hade grandisar. Hon ville omplacera en av sina tikar, och C var intresserad. När vi kom dit insåg C snabbt att tiken - Ombra - inte alls var "hennes" hund. Däremot fick jag och Ombra bra kontakt, och jag erbjöd mig snabbt att passa henne när tjejen skulle åka bort. Kort därefter var vi plötsligt med hund (även om Henrik verklogen INTE ville ha hund) - och Ombra trivdes väldigt bra hos oss.
Jag tog över Ombra när hon var 1 ½ år - mitt i värsta tonåren. Jag ska inte säga att vår första tid var lätt, eftersom jag var tvungen att omfostra henne helt och hållet. Hon flyttade till oss från en stuga i skogen där hon knappt lekt med andra hundar, och ännu mindre gått på gator och träffat folk. Jag fick lägga ner enormt mycket tid på att bara få henne att gå normalt i koppel, och att det inte är okej att studsa fram till okända människor och hundar. De vill INTE alltid leka tillbaka... :)
Med Ombra har jag alltid tänkt "frihet under ansvar". Jag vill inte vara en dominant ledare, utan så länge hon sköter sig så får hon sköta sig bäst hon vill. Vara lös så länge hon kommer när jag ropar. Inte kunna alla kommandon i boken så länge vi förstår varandra. Ligga i soffan så länge hon inte gräver sönder den... Busa hårdhänt så länge hon kan sluta när det blir nog. Jag litar på att hon känner själv vad som är rätt och fel, och hittills så har hon kunnat göra det. När vi bodde inne i stan hade jag henne alltid lös överallt, för med enkla små ljud fick jag henne att stanna vid trottoarkanten, inte gå för långt ifrån mig - och då fick hon strosa runt i sin egen takt. Balans kanske man skulle kunna kalla det, och jag är väldigt stolt över vår trygga relation!
All denna tid förvandlade en väldigt osocial och orolig hund till den underbara familjemedlem vi har idag. En hund som jag litar fullt på tillsammans med Harry, som jag har ett otroligt starkt band till. En liten hund i en stor kropp, med ett stort hjärta som klappar för alla. ♥
Att gå in i väggen...
Hejdå väggen - hej luftigare kök och "matsal"! Direkt väggen kom ner så blev jag riktigt nöjd med beslutet att ta ner den. Vilken skillnad! Köket blev genast mycket större och luftigare!
Innan:
Just nu:
Dag 6: Om det här vore min sista dag
Jag skulle vara otroligt tacksam för att jag fått Harry. Vilken underbar unge. Jag skulle vara otroligt tacksam över att jag levt ett sådant underbart och enkelt liv. Jag skulle vara tacksam över att jag omges av så fina människor. Tänk allt vi nästan tar för givet; utbildning, barn, ett ställe att bo på, familj som stöttar, jobb... Jag har turen att ha allt det! *peppar peppar*
Jag skulle nog i slutändan lugna ner mig och inse att jag har gjort en väldigt massa bra saker i mitt liv, och att jag kunde vara nöjd med det jag åstadkommit. Jag är heller inte rädd för att dö, för jag tror på ett liv efter detta. Skulle det helt plötsligt vara min tur att trilla av pinn' så var det väl helt enkelt så att jag hade gjort klart allt jag skulle göra här, och något annat väntade på mig istället. :)
Allt man gör på jul är att äta -
- och emellan de stora målen fikar man! Supergott har vi ätit i 2 dagar nu, och Harry är lika förtjust i julmat som vanlig mat. Till och med sill slinker ner! Hoppas ni alla haft en mysig jul!
Dag 5: Vad är kärlek?
Kärlek är ömhet. Kärlek är värme. Kärlek är omtanke. ♥
Efter att jag fick Harry så kände jag att "De som inte har barn vet faktiskt inte vad kärlek är på riktigt. Kärleken till barnet är den äkta kärleken.", och det låter nog lite elakt. Klart att man känna kärlek utan att ha barn. Men, den kärleken som man känner till sitt barn går inte att beskriva med ord, för den är inte bara känslor utan också instinkter, "telepati" (kom inte på nåt bättre ord, men känslan mellan mamma och barn är ibland så) och överlevnad. Ingenting jag någonsin känt innan är ens i närheten av den kärlek jag känner för Harry. Jag trodde att jag älskade Henki det mesta man kunde älska någon annan, men nu inser jag att den kärlek jag har för honom är "kärlek" fast bara inte på samma sätt.
Jag vet i alla fall att jag har enorm tur som får uppleva kärlek från min son och min gubbe varje dag!
Bästa julklappen:
En kassaapparat! Det finns knappar att trycka på, den plingar och mynten är i roliga färger. Tack mormor och morfar!
God Jul!
Dag 4: Vad bjuder jag på för mat?
Till efterrätt bakar jag gärna en god sockerkaka!
Dag 3: Mina föräldrar
Förutom hunden, så har jag haft en riktig "svenssonuppväxt". Villa, volvo, staket, semester i Sverige - och massor av kärlek. Mamma pratar ganska ofta (nu när jag är vuxen och diskuterar familj och ekonomi...) om hur dåligt ställt vi hade det när vi barn var små, men det var inget jag märkte av alls. Mamma sydde fina klänningar till mina skolavslutningar, vi åkte alltid på semester tillsammans hela familjen, och vi hade det aldrig sämre än någon annan. Att de vände och vred på örena utan att vi upplevde det så, tycker jag är anmärkningsvärt bra gjort.
Det fina med mina föräldrar är att vi alltid har gjort allt tillsammans. De har endast ett fåtal gånger rest bort utan oss när vi var små, för annars var det semester med familjen som gällde. Vi har tältat oss genom Sveriges alla sydliga delar, bott på mysiga vandrarhem och upplevt väldigt mycket tillsammans. Den stabila grunden är det bästa jag har med mig från dem, och som jag också önskar för min egen familj.
Mina föräldrar har alltid ställt upp för mig. Även om jag inte varit speciellt krånglig och krävande, så har dem de gånger det behövts stått vid min sida och hållt mig i handen. Min inre trygghet kommer från dem, och det är väl det bästa man kan ge sina barn? :)
Dag 2: Min första kärlek
*försöker minnas*
Ja, vem utav dem var det nu som var först? :) Sedan jag började skolan har jag varit killtokig. Kär i en ny snubbe varje vecka. Under högstadiet var det nog värst, för då var ju liksom alla snygga... :)
Min första kille däremot, och som jag fortfarande minns med värme, är C. Vi var ihop redan i första klass, och på den tiden var det ju väldigt oskyldigt. Att vi var ihop innebar väl mest att vi umgicks på fritiden... Vi har ihop i flera omgångar, för det hände ju rätt ofta att man gjorde slut och blev ihop med någon annan ett tag, och sen frågade man chans igen och ... ja ni vet. Vi var nog ihop från och till under 4 år när jag tänker efter, och vi hade väldigt roligt tillsammans. Med honom dansade jag min första tryckare (på ett kalas i hans källare). Vi gick i samma klass ända upp till nian, men nu har vi ingen kontakt alls. Han var min första kärlek!
"Mamma, hunden är hungrig!"
... tycker Harry, och stoppar till henne resterna av smörgåsen med rödbetssallad på. Hysteriskt roligt är det att mata henne, och så länge de båda är glada och nöjda så är jag det också! :) Bordsskick kan vi lära oss en annan dag...
Undrar varför Ombra aldrig ...
...dricker ur sin vattenskål? :)
Dag 1: Presentera mig själv
Johanna heter jag. 27 jordsnurr gammal och 170 centimeter över havet. Jag är mamma till Harry, som är 1½ år gammal, och bor tillsammans med min älskade Henrik. Vi har varit tillsammans i snart 10 år, och firar detta genom att flytta in i vårt första hus.
Jag är en väldigt ödmjuk och lugn person. Att lyssna är en av mina bästa egenskaper. Samtidigt är jag självsäker och vet vad jag vill. Jag har sjuk, och ganska (läs väldigt) torr humor. Jag älskar att märka ord, är civilspråkpolis, gillar att skriva och har ett stort behov av att tömma huvudet, kommer ihåg att det heter afasi när man glömmer ord men vet aldrig vilket ord det är jag letar efter, och har alltid haft väldigt lätt för språk.
♥
Hallymamman
Häromdagen gick jag, Henki och Ombra förbi deras ingång, och den här lillkillen kommer ut. Han kan inte säga r...
Sen går jag och Ombra iväg för att hon ska få kissa innan vi går in.
Lillkillen: Ombla gick iväg med Hallymamman!
Så j*kla söt! I'm the Hallymamma! :)
Jag hakar på trenden
Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Om det här vore min sista dag
Dag 07 – Mitt husdjur
Dag 08 – Ett ögonblick som förändrade allt
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Mitt favoritplagg
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Vardagslyx
Dag 14 – Självporträtt
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Mitt första hus
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Mina vänner
Dag 23 – Min blogg
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Det här är jag bra på
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 – Mitt liv just nu
Imorgon får bli dag 1, så håll tillgodo! :)
Tinas julköttbullar
Svamp i halsen...
...eller streptokocker som det annars brukar heta, är vad jag lyckats dra på mig veckan innan jul... Fantastiskt! Förra året hade vi ju magsjuka, och "lite ont i halsen" (mer "helt omöjligt att svälja") är alltid ett bättre alternativ!
Johannas Rocky Road-godis
Här är mitt recept:
Ingredienser:
Gör såhär:
Leilas Rocky Road ser ut såhär:
Före och efter:
Vi hade inte planerat att ta bort tapeterna i rummet som ska bli Harrys, men när vi insåg att det satt minst 4 lager gammal tapet under så tog vi bort allt. De som bodde här innan måste varit färgblinda - ni ser ju den underbara kombinationen av färg och mönster! :) Efter hårt slit under dagen (och slit på kvällen för Henki) är det färdigt att målas imorgon!
Note to self: Knäckkokning
Till slut lyckades jag dock, och det blev riktigt gott! :)
Det måste ju synas att det är vi...
...som har huset nu, så vi köpte en lampa och en timer på IKEA. En liten, men väldigt viktig detalj! :) Vi har köpt spackel och tillbehör idag, för på lördag är det dags att dra igång renoveringen. Harrys rum blir först, eftersom hantverkarna inte är färdiga i köket än. Det passar perfekt med lite lätt målning i början, för det var länge sen vi höll på med sånt här! :)
Glöm inte att packa mig, mamma!
Idag ska vi till banken, där vi ska skriva på sista papprena och få nycklarna. Sen är huset verkligen vårt!
Jag vill vara på jobbet!
Kallt OCH varmt på samma gång! Smaskigt!
Inte den samma efter va fan!
...men det blir liksom sig aldrig likt efter att ha sett den här:
Sjukt kul! "Va fan!"
Varannanfredagssjukan...
...har slagit till igen. Faktiskt himla underligt att det är just så, men vem farao är inte tröttast i slutet på veckan? :)
Beslutet
Svaret på frågorna är nej.
Det betyder att något i livet måste förändras. Har man för lite tid, får ta bort det som tar tid. Har man dåligt med pengar, får man ta bort det som kostar. Mår man dåligt av något, får man ta bort det som gör en illa.
Tyvärr innebär alla de tre delarna att jag får välja bort stallet. Det ger mig mindre tid(minimalt) med Harry och familjen. Det kostar för mycket nu, och på sikt kommer det bara att kosta mer. Det skapar mer stress att behöva åka dit, än vad myset och pysslet läker ut. Det är ett beslut som är rent sagt förjävligt att behöva ta, eftersom det inte är något jag vill sluta med, och som dessutom drabbar min bästa vän och min syster som jag delar hästen med - men ibland måste man se till sig själv i första hand. Tråkigt, men nödvändigt.
BMI, vikt och känslor
En sån där dag
06:00 ringer klockan. 5 minuter senare segar jag mig upp ur sängen.
07:00 lämnar jag lilleman på dagis.
07:30 börjar jag jobba.
12:30 har jag rast och på den halvtimmen hinner jag nätt och jämt hem, ut och kissa Ombra, och komma tillbaka igen.
16:45 slutar jag jobba, efter att ha stannat 15 minuter extra. Skolskjutsen för ungarna kommer aldrig i tid, så det är bara att gilla läget och stanna kvar.
17:10 är jag framme i stallet. Jag tar in hästen, mockar, gör hans mat, pysslar och pussar lite halvstressat.
18:30 kommer jag innanför dörren hemma. Då har jag ca 25 minuter kvalitetstid med Harry - om han är på det humöret vill säga - och han brukar oftast vara trött och grinig.
19:10 lägger jag Harry, och tar mig sedan något att äta. Ringer under tiden de samtal jag behöver göra(familj och vänner). Jag brukar också behöva köra en omgång tvätt.
20:00 duschar jag. Stallet, och hel dag på jobbet i Foppatofflor sätter sin doft.
20:30 sätter jag mig i soffan och andas ut. Är Henki hemma pratar vi om hus/ekonomi/flytt/Harry/jobb/dagen som varit och ser sen ett avsnitt ur någon serie från datorn, men om jag är ensam (som idag) försöker jag hinna skriva lite på bloggen.
21:00 brukar det vara dags att hänga tvätten.
21:30 tänker jag att jag måste gå och lägga mig.
22:10 kommer jag till slut i säng, men somnar oftast inte förrän efter 23.
Harry fortsätter sin laid-back-stil i live...
Harry fortsätter sin laid-back-stil i livet. :) Det roliga är att hans morfar ligger EXAKT likadant när han sover!
Usch.
Det är alltid jobbigt med beslut som inte bara påverkar mig. Beslut som liksom ställer till det mer än de löser. Jag är sjukt stressad över det här, men det kan inte bli på något annat sätt.
Första pepparkaksbaket...
...hos farmor och farfar! Inte särskilt intressant att baka, men degen var god! :)
Första åkturen med ambulans...
Som tur var bröt hon ingenting, och fick bara ett skavsår på ena armbågen - förutom hjärnskakningen. Hon var väldigt förvirrad och frågade hela tiden vad som hade hänt, för hon förstod inte varför hon var på sjukhus. Usch.
Nu ligger hon kvar på sjukhuset för observation tills imorgon, och mamma är kvar med henne. Tur i oturen kan man verkligen säga. Älskade lillasyster. ♥
Årets julkort är fixat!
Sista julklappen...
Vi köpte ett träkök från Micki:
Tredje öppningen...
...på jobbet den här veckan (börjar 6.30, klockan ringer 05.25 hemma...) och det börjar kännas i kroppen. Jag är ju dessutom fortfarande genomförkyld, så den där extra energin är borta. I vanliga fall så betyder öppning att man får sluta tidigt, men eftersom vi är kort om personal så blir det 15.30 ändå.... Idag är det ju dock äntligen fredag (fredagsfika på jobbet!) och den här helgen känns extra längtansfull. Vi ska baka pepparkakor, umgås med familjen och bara mysa! Kanske hinner vi smyga in en gran imorgon när Henki jobbar över också... :)
I mitt nya vardagsrum...
Längst till höger i bild kommer vi ha ett stort matsalsbord med plats för våra familjer. Något i stil med:
Till vänster i bild kommer vi ha vår lilla tv, med några enkla fåtöljer (inget som Ombra kan klättra upp och bädda i...), ett litet bord. Jag gillar IKEAS serie Poäng:
Självklart kommer Ombra få en ny säng nu när vi inte har någon liten Tusskatt som kissar i den. Den kommer nog hamna i hörnet där kortet är taget ifrån. Det känns som att det räcker. I källaren har vi gillestuga med öppen spis, så där kommer vi ha soffor, mysbelysning och den stora tv'n. :) Lyxigt med två vardagsrum, när jag tänker efter! Jag längtar! ♥
Julstrumpor på eget vis
