Senaste husnytt!
(och handtag på luckorna också...)
(sen ska den också målas i vit, halvmatt färg)
Ikväll slappar vi - tillsammans!
Det blir blogg om huset och allt som vi gjort där under helgen imorgon, idag blir det slappning i soffan till:
Harry softar självklart i sin egen stil:
Fredagsmys för en, tack!
Som de senaste fredagarna myser jag och Henki på varsitt håll. Han i huset och jag hemma. Han bygger, jag packar. Romantiken flödar! :) Imorgon ska Harry och Ombra sova hos mormor, och jag och Henki ska sova i huset för första gången. Det blir visserligen på luftmadrass, så det blir inte så mysigt - men däremot så är kylen inkopplad så det blir ordentlig frukost! Det blir massor av nya ljud att vänja sig vid...
Helt plötsligt blir det tyst -
...och alla föräldrar vet att tystnad oftast inte är ett bra tecken! Men jag hittade Harry såhär: uppkrupen i soffan framför en film. Trött och mysig. Han är så snäll, min underbara unge!
För att ni VERKLIGEN ska förstå...
...hur galet huset är byggt, så kan man titta på trappen. Det är inte meningen att man ska kunna se ner till våningen under... :) Trappen ska egentligen ligga mot den grå kanten man ser, men nej. Varför göra det rätt när man kan göra fel? Överallt! :)
Lill-lördag
När jag var hemma i måndags och vab-ade, så kom jag liksom i takt igen. Jag kunde städa lite, laga ordentlig mat, hann leka med Harry och gå en långpromenad med Ombra. Starta om batterierna lite. Mina arbetskamrater pratar om olika program de sett på tv, men jag har aldrig sett dem. "Jag var i huset igårkväll". Tråkigt men renande på något sätt. Jag GÖR något! :) Mitt i renoveringsstressen är det skönt att jag faktiskt åstadkommer något, och inte bara åker med. :)
Titta vem som bodde under...
... båda badrumsgolven! Farbror Fukt! "Man får räkna med fukt i badrummen i gamla hus" säger mäklaren. "Skitsnack!" säger jag.
Skitkul
Åh vad man älskar sitt barn, när de skiter så mycket att man måste slänga dem i badet efteråt. Det finns liksom ingen annan väg till renhet. Suck! :)
Men jag mår mycket bättre i magen nu, mamma!
Tävlingen är avslutad!
Jag får tacka de 6 modiga som vågade maila svaren!
Vinnarna är: Malin J från Växjö, Sofia E, Ullis och Jenny B! Grattis!!! Paketet kommer på posten under nästa vecka!
Vi tävlar till klockan 19.30!
Nybörjarjag glömde ju också att ange en tid då tävlingen är slut, och vi säger väl 19.30? En trevlig tid på dygnet!
Det är än så länge bara 6 stycken som svarat - så det finns fortfarande stor chans att vinna en gåvobox! Tävla här!
Måndagssjukan
Idag är jag hemma och vab-ar en förkyld liten snorunge. Krupp-hostan kommer på tidiga mornar, och hela familjen är superseg när det är dags att gå upp. Idag hostar han dock väldigt mycket, så vi tar en extra dag hemma. Varför då inte passa på att städa? Vi är ju knappt hemma nuförtiden, och av någon konstig anledning så blir det stökigt ändå... :)
Dra då mamma! Öka farten!
Bilder från huset
Igår var vi i huset från 09.30 till 23.30, och idag knallade vi in genom dörren vid 8-snåret. Vid 17.30 åkte jag hem för att hämta Harry hos mormor, men Henki är kvar i huset fortfarande - det börjar nämligen bli bråttom. Om 4 veckor är det tänkt att vi ska flytta in. På 4 veckor ska vi bli färdiga med köket, lägga klinkers i hall och badrum, gipsa hallen, tapetsera hallen, tapetsera matsalen och sedan sätta lister runt allt vi gjort om. Hej och hå.
Jag höll på att börja gråta när vi insåg att monteringen av de gamla bänkskivorna inte skulle bli så enkel som vi trott. Vi ringde till och med till Ikea för att kolla hur mycket nya skulle kosta - men leveranstiden är 5 veckor och då är det för sent... Vi löste det dock, men jag vet fortfarande inte hur vi ska hinna allt annat.
Här är lite bilder från vad vi hunnit med under de senaste dagarna:
...som ser ut såhär:
Jag höll på att börja gråta när vi insåg att monteringen av de gamla bänkskivorna inte skulle bli så enkel som vi trott. Vi ringde till och med till Ikea för att kolla hur mycket nya skulle kosta - men leveranstiden är 5 veckor och då är det för sent... Vi löste det dock, men jag vet fortfarande inte hur vi ska hinna allt annat.
Här är lite bilder från vad vi hunnit med under de senaste dagarna:
Stommarna i köket har börjat komma upp på väggarna. Alla väggar är sneda, så monteringen tog väldigt lång tid...
När lådorna ska monteras är det bra att vara organiserad. Rätt sak på rätt plats!
Öppna spisen fungerar som den ska! Det är väldigt mycket enklare att elda upp alla kartonger från köksbygget än att köra dem till tippen.
Golvet i lilla hallen är borta. Kvar är reglar som ska halveras för att vi ska kunna gjuta ovanpå. Inte alls krångligt... ;)
Stommarna med lådor på plats! Nästa steg är att skruva fast bänkskivorna...
...som ser ut såhär:
Svarta!
Takers
Igårkväll välkomnade jag 6 stycken hunkar in i mitt vardagsrum, och de gjorde mig nöjd! :P
Handlingen är egentligen rätt simpel: En Los Angeles-detektiv (Matt Dillon) gör allt för att stoppa en bankrånarliga från att komma undan med 20 miljoner dollar. Det är en film i sann 2000-talsanda, med extremsmarta rånare, tvära kast i handlingen, och otippat slut. Utöver det är det också en lagom dos pangpang, dyra kostymer, och fräna bilar. Riktigt sevärd!
Filmen får
av 5 möjliga. Hade de lagt ner mer budget på effekter istället för kläder och fordon, så hade det varit full pott.
Kommer på DVD 9 mars!
Handlingen är egentligen rätt simpel: En Los Angeles-detektiv (Matt Dillon) gör allt för att stoppa en bankrånarliga från att komma undan med 20 miljoner dollar. Det är en film i sann 2000-talsanda, med extremsmarta rånare, tvära kast i handlingen, och otippat slut. Utöver det är det också en lagom dos pangpang, dyra kostymer, och fräna bilar. Riktigt sevärd!
Filmen får
Kommer på DVD 9 mars!
Färdigtapetserat
Usch vad jobbigt det är att tapetsera! Ja, det är vad jag tror i alla fall. I det här fallet är det svägerska J som tapetserat Harrys rum - och gjort ett riktigt bra jobb! Tack så hemskt mycket! ♥
Små, blåa stjärnor!
Dag 30: Mitt liv just nu
Jag som är så skrockfull vågar inte riktigt skriva ut hur bra det är just nu(säger man att det är bra så händer genast något dåligt - det vet ni väl!), men jag antar att jag måste.
Mitt liv just nu handlar mycket om familjen. Mina underbara pojkar förgyller mina dagar. Harry är inne i en underbar period just nu, när han bubblar ut en massa nya ljud, och har börjat säga några halvordentliga ord. "Pappa", "mamma", "öbba" (ombra), "ej"(hej) och "ocka"(klocka) är de som vi kan tyda. Sen är resten mest "utta" och en massa andra konstiga ord, så nu märks det att han försöker börja prata lite. Han pekar också hej vilt på allt och så ska vi säga vad det heter.
Resten av min familj är helt fantastiska. Hela Henkis familj hjälper till i huset så mycket de kan. Henkis pappa drar om all elen, och är kommer med alla bra designidéer. Henkis mamma spacklar, målar och assisterar suveränt. Henkis bror river, bygger och agerar byggmästare ihop med sin pappa. J, min svägerska, har designat köket, åkt ärenden till Ikea, och tapetserat större delen av Harrys rum. Mina föräldrar tar hand om Harry under tiden vi renoverar. Att kunna lämna honom där och veta att han är alldeles trygg och lycklig betyder allt. Mina syskon har också hjälpt till med skräpslängning (en hel hyrbuss med gamla väggar, golv och annan bråte) och att fixa med annat i huset. Tack räcker liksom inte till. Vi är så lyckligt lottade som har er alla. ♥
Mitt liv just nu handlar mycket om familjen. Mina underbara pojkar förgyller mina dagar. Harry är inne i en underbar period just nu, när han bubblar ut en massa nya ljud, och har börjat säga några halvordentliga ord. "Pappa", "mamma", "öbba" (ombra), "ej"(hej) och "ocka"(klocka) är de som vi kan tyda. Sen är resten mest "utta" och en massa andra konstiga ord, så nu märks det att han försöker börja prata lite. Han pekar också hej vilt på allt och så ska vi säga vad det heter.
Resten av min familj är helt fantastiska. Hela Henkis familj hjälper till i huset så mycket de kan. Henkis pappa drar om all elen, och är kommer med alla bra designidéer. Henkis mamma spacklar, målar och assisterar suveränt. Henkis bror river, bygger och agerar byggmästare ihop med sin pappa. J, min svägerska, har designat köket, åkt ärenden till Ikea, och tapetserat större delen av Harrys rum. Mina föräldrar tar hand om Harry under tiden vi renoverar. Att kunna lämna honom där och veta att han är alldeles trygg och lycklig betyder allt. Mina syskon har också hjälpt till med skräpslängning (en hel hyrbuss med gamla väggar, golv och annan bråte) och att fixa med annat i huset. Tack räcker liksom inte till. Vi är så lyckligt lottade som har er alla. ♥
10 år
Ja, så länge har vi varit tillsammans, min Henki och jag. Januari 2001 var jag 17 år gammal och hade som mest varit tillsammans med någon i några månader. Jag följde med mitt ex på en fest, där jag träffade en kille vars lillebror jag gick i parallellklass med på högstadiet. Han var nykter och körde sina polare; ett helt hockeylag, och vi satt i soffan och snackade en stund. Varken mer eller mindre. En vecka senare tog jag modet till mig och skickade ett sms, och på den vägen är det.
Vi har alltid varit väldigt lika, och haft samma värderingar. Ingen av oss är hetsig och slänger ur sig saker som den inte menar, utan vi kan tjafsa lite men sen är det bra. Vi har alltid haft en grundtrygghet i vår relation. Tidigt i förhållandet behövde inte prata om hur vi kände, eller om vi var ihop eller inte - utan det blev så och så var det. Vi har också en stark respekt för varandra, och även om det låter hårt ibland så är det aldrig på riktigt. Vi har också alltid haft väldigt roligt tillsammans. Kunnat skratta ihop, och vara avslappnade. Vi har många gemensamma intressen, och har alltid låta den andres intressen få finnas kvar. Perfekta för varandra helt enkelt!
10 år går väldigt fort när man har roligt, och jag kan inte tänka mig någon annan att dela livet med!
Vi har alltid varit väldigt lika, och haft samma värderingar. Ingen av oss är hetsig och slänger ur sig saker som den inte menar, utan vi kan tjafsa lite men sen är det bra. Vi har alltid haft en grundtrygghet i vår relation. Tidigt i förhållandet behövde inte prata om hur vi kände, eller om vi var ihop eller inte - utan det blev så och så var det. Vi har också en stark respekt för varandra, och även om det låter hårt ibland så är det aldrig på riktigt. Vi har också alltid haft väldigt roligt tillsammans. Kunnat skratta ihop, och vara avslappnade. Vi har många gemensamma intressen, och har alltid låta den andres intressen få finnas kvar. Perfekta för varandra helt enkelt!
10 år går väldigt fort när man har roligt, och jag kan inte tänka mig någon annan att dela livet med!
Unga och nykära ♥ (kort taget på ett foto i en ram...)
Dag 29: Det här ska jag bli när jag blir stor
*gäsp*
Våren 2010 tog jag examen som Lärare för grundskolans tidigare år. Jag kan jobba från förskolan upp till årskurs 5, men det är i förskolan som jag trivs allra bäst. Just nu har jag ett vikariat på en förskoleavdelning som endast är till för barn med autism. Det är ett ansträngande och påfrestande jobb - men samtidigt otroligt givande och roligt. Från första stund jag började så trivs jag jättebra, och barnen bor i mitt hjärta. :)
Farao vilken tråkig rubrik detta var då. Varför bytte jag inte ut den? :) Det får bli Det här blev jag när jag är stor istället.
Våren 2010 tog jag examen som Lärare för grundskolans tidigare år. Jag kan jobba från förskolan upp till årskurs 5, men det är i förskolan som jag trivs allra bäst. Just nu har jag ett vikariat på en förskoleavdelning som endast är till för barn med autism. Det är ett ansträngande och påfrestande jobb - men samtidigt otroligt givande och roligt. Från första stund jag började så trivs jag jättebra, och barnen bor i mitt hjärta. :)
.se såklart....
Vi tar det igen: [email protected] ska det ju vara. Inte .com /ärkenöten
Dag 28: Det här saknar jag
Ända sedan Harry kom så har jag saknat min farmor och farfar mer än någonsin. Farfar gick bort 1992, och farmor 1995, så det är ju många år sedan - men nu när Harry är så lik både min pappa och min bror så önskar jag att de hade fått vara med och sett honom...
Det som saknas mest annars i mitt liv just nu är tid. Varför har inte dygnet åtminstone 25 timmar? :) Jag vill hinna mer saker med Harry. Jag behöver få huset färdigt. Jag vill ha mer tid för Ombra. Mer tid för familjen. Mer tid med vänner. Ja ni vet. Vi är inne i en väldigt intensiv period just nu, så det kommer lugna ner sig när vi väl bara flyttat klart.
Mailadress för tävlingen:
Tävla inte!!
Jag gjorde en ny mail för den här tävlingen, men har på något vis lyckats stava fel (igen!) så mailen fungerar inte.... Jag uppdaterar med rätt adress när jag löst det. Hoppas att ni som redan tävlat orkar skicka igen.... Sorry!
TÄVLING: Gåvobox från Cliniderm
Genom kampanjen för Buzzador och Cliniderm, så har jag 4 st gåvoboxar för er läsare att tävla om! Det är väldigt enkelt; ni går in på Cliniderms hemsida och letar upp svaren på frågorna, och mailar dem till mig. Buzzador ville att ni även skulle skriva en motivering för varför just ni ville vinna - men jag vet ju hur ni är med kommentarer och sånt, och då kommer ni inte att tävla era fegisar... (Jag hatar också att behöva klämma ur mig varför...) Jag gör istället så att jag lottar bland dem som svarat rätt! Jag har inte en babbelimard läsare, så de som tävlar har stor chans att vinna eftersom det är 4 paket. Ok? :)
Frågor:
Gå in på Cliniderms hemsida och hitta svaren. Maila dem sedan till [email protected]. Glöm inte att skriva dina fullständiga uppgifter (så att jag kan skicka boxen till dig)! Tävlingen pågår till den 24 januari!
Gåvoboxen innehåller: Active Protection Day Cream, Age Delay Serum, Ultra Soft Cleansing Milk, Barrier Repair, Optimal Strength Night Cream, Ideal Balance Skin Tonic. 6 produkter!
Frågor:
- Vilka är de vanligaste problemen med huden kring ögonen?
- Vilka är hudens två viktigaste skyddsbarriärer?
- Ansiktsrengöringen har två syften, vilka?
Gå in på Cliniderms hemsida och hitta svaren. Maila dem sedan till [email protected]. Glöm inte att skriva dina fullständiga uppgifter (så att jag kan skicka boxen till dig)! Tävlingen pågår till den 24 januari!
Glöm inte att tävla!
Tävla här!
Harrys rum; nu och "ska bli"
När vi köpte huset såg rummet ut såhär:
Vi drog ner den gamla tapeten, bredspacklade väggarna:
Färgblindas Förening hade fått fria händer...
Vi drog ner den gamla tapeten, bredspacklade väggarna:
Efter att vi målat började plötsligt de ynka tapetrester som satt kvar på väggarna att resa sig. Det var stora märken i väggen av spacklet, och väggarna såg ut som f*n helt enkelt. Men, man lär sig av sina misstag! Vi valde därför att sätta upp gipsskivor på väggarna, spackla skarvar och skruvhål, och nu blir det tapet på väggarna istället:
Beigevit bakgrund med små (1,5*1,5cm), blå stjärnor. Tapeten fanns även med röda stjärnor, men Harry fick välja själv och då blev det de blåa!
Dag 27: Min favoritplats
Om jag ombeds tänka på en plats som gör mig glad, trygg och som får mig att må bra - så blir det utan tvekan sommarstugan. Ett ställe där jag spenderat mina somrar från att jag låg i mammas mage tills för något år sedan när pappa och hans syskon beslutade sig för att sälja. Nu äger pappas bror "stugan", så vi får åka dit ända om vi vill - men det är inte riktigt samma sak. Stugan kommer dock alltid att vara det ultimata sommarstället för mig, och den har betytt mycket under min uppväxt! Här har jag härjat med alla mina kusiner, fiskat i sjön, spelat äventyrskrocket och hittat på en massa andra dumheter. Min barndom "är" sommarstugan på något vis.
Oslagbar utsikt från tomten. Nere vid bryggan tog jag mina första simtag, fick min första kallsup och badade tills jag var skrynklig.
Den lummiga trädgården där vi lekt dagarna i ända.
Köksdelen till vänster, och storstugan till höger. På trappen brukade vi sitta och titta ut över sjön när det åskade, och titta på när blixtarna gick ner i vattnet. Mycket mysiga minnen härifrån! ♥
Galor år 2011
Imorgon är det Grammisgalan, och vilket musikår 2010 var! Robyn, Oskar Linnros, musiken från Så Mycket Bättre... Jag hoppas att både Robyn och Oskar Linnros vinner, för det är de värda!
Bildkälla
24 januari är det dags för Guldbaggegalan, och då håller vi tummarna för att alla manliga huvudroller finns på plats för att ta emot priset. Gärna i svart kostym, fast blåkläder duger gott det med. Näck funkar också. Jag är inte så petig! ;)
24 januari är det dags för Guldbaggegalan, och då håller vi tummarna för att alla manliga huvudroller finns på plats för att ta emot priset. Gärna i svart kostym, fast blåkläder duger gott det med. Näck funkar också. Jag är inte så petig! ;)
Kinnaman och Skarsgård. Det räcker så :)
Dag 26: Mina rädslor
Innan jag fick barn så var jag mest rädd för spindlar, insekter och andra småsaker. En gång i tiden var jag också riktigt rädd för att åka hiss, men alla turer med barnvagn tok kål på det!
Nuförtiden är jag mest rädd att något ska hända med de jag älskar. Döden spelar stor roll i mina rädslor, och jag tänker alldeles för ofta på "vad som kan hända". Jag har också blivit mer rädd om mitt eget liv sedan jag fick Harry.
Innan slängde jag mig upp på vilken häst som helst, tyckte att det var kul att köra bil fort och chansade lite med försiktigheten. Nu tänker jag att Harry ska ha kvar sin mamma, och tar det lugnt. Tänker efter före.
Jag är fortfarande väldigt rädd för spindlar och insekter, och det äckliga med dem är att de bara dyker upp och sen vet man aldrig riktigt var de tar vägen. Jag tycker heller inte om hur de ser ut eller låter. Blä. *ryser*
Köket; då och "ska bli"
I köket är det placeringen av skåpen som kommer vara detsamma som innan. Annars har vi bytt allt. Och lite till. :)
Köket innan:
Köket förra veckan:
Vi har nu varit på Ikea och köpt matta, vita luckor:
Handtagen ska vara enkla, svarta:
Kaklet kommer se ut ungefär såhär:
Istället för den rutiga tapeten vi hade tänkt från början (som kostade en babbelimard per rulle) valde vi att vitmåla pärlspont och sätta på väggarna. Det blir lite lantlig känsla är det tänkt... :)
Men än så länge så ser köket ut såhär:
Köket innan:
Köket förra veckan:
Taket fick ny färg, och de fuktskadade spånskivorna är utbytta. Nu vet ni också att köksgolvet ser ut såhär.
Vi har nu varit på Ikea och köpt matta, vita luckor:
Handtagen ska vara enkla, svarta:
Kaklet kommer se ut ungefär såhär:
Istället för den rutiga tapeten vi hade tänkt från början (som kostade en babbelimard per rulle) valde vi att vitmåla pärlspont och sätta på väggarna. Det blir lite lantlig känsla är det tänkt... :)
Men än så länge så ser köket ut såhär:
Vi har väldigt mycket skruvning framför oss... :) Perfekt med en stor gillestuga att förvara allt på!
Dag 25: Det här är jag bra på
♥ Jag är bra på att lyssna
♥ Jag är bra på att vara envis (en bra egenskap faktiskt!)
♥ Jag är bra med djur
♥ Jag är bra på att organisera
♥ Jag har en bra intuition
♥ Jag är bra på att vara mamma
♥ Jag är bra på att pyssla
♥ Jag är bra på att lösa problem
♥ Jag är bra på att spendera pengar
♥ Jag är bra på att städa (om än motvilligt)
Jag är bra på att göra söta ungar! (100% hittils!)
Googles underbara resultat*
*Är du lite pryd och känslig så är detta inte ett inlägg för dig!
En väldigt rolig bieffekt av att söka efter en bild på google (vilket jag ofta gör till mina inlägg), är att det kommer upp bilder som inte alls har med saken att göra. När jag satt på jobbet häromdagen och sökte en bild på kassler (vi jobbar förtydligande med bilder) så kom den här upp som första sökresultat:
Haha!
När jag sökte efter bilder på spindlar till mitt inlägg om rädslor, hittade jag den här:
Underbar pose...
"Hamburger" bjuder på denna goding:
Helt klart Harrys Halloweendräkt i år!
Vem tog min matsal?
En gång i tiden hade vi en matsal i vårt hus. Den är inte vad den brukade vara... Nu extraknäcker den också som brädgård:
74 st gipsplattor som ska underlätta arbetet med väggarna (vi gipsar även om Harrys rum, och börjar om, för det såg inte klokt ut).
300 meter pärlspont. Har man inget bättre för sig, så får man skaffa sig en syssla helt enkelt...
Dag 24: Det här får mig att gråta
Jag har väldigt lätt för att gråta. Väldigt. Jag kan börja spontangråta till film, musik, en känsla, avsaknaden av en känsla, trötthet...
Det jobbigaste med detta har de senaste 10 åren varit att så fort jag och Henki ens är i närheten av att bråka - det räcker med att åsikterna går isär och någon höjer rösten - så gråter jag. Floder. När jag väl har börjat så kan jag inte sluta. Jag grät lika mycket när jag ville ha Ombra, som när vi diskuterade om garderoberna skulle bort i hallen i huset. Känner jag starkt för något så kan jag inte hejda mig. Ett tag var det så illa att om jag och Henki skulle diskutera något viktigt så fick jag skriva ett brev med vad jag tyckte - för jag fick aldrig fram ett ord. Skitjobbigt faktiskt, och väldigt opraktiskt. Det har blivit bättre med åren som tur är, för Henki hatar när jag gråter (inte hatar som i hatar, utan tycker att det är jobbigt), och jag förstår honom.
Häromdagen hörde jag den här på radion, och började gråta i bilen:
Köksgolvet!
Jisses vad svårt det skulle vara att få in bilden på det nya köksgolvet! Av okänd anledning gick inte bilden att se när jag skickade den från telefonen, så nu kör vi den gamla goda vägen:
Jag är riktigt nöjd! Det är dessutom helt i ton med matsalens golv (längst ner till höger i bild) vilket jag inte hade väntat mig. Yes!
Dag 23: Min blogg
Min första blogg hette "Tankeverkstad på låg nivå", och startade 5 september 2005. Shit vad länge jag har hållt på! Till en början var det mest dagbok med mycket känslor och tankar. Skrivtekniken var inte så slipad, och innehållet var inte särskilt intressant för någon annan än mig. Så känner jag visserligen fortfarande; just att det faktiskt är för min egen skull jag skriver, och inte för att locka läsare eller för att skriva om ett specifikt ämne. Det är mig det handlar om, och hur jag ser på saker och ting.
Efter tankeverkstaden så flyttade jag hit till blogg.se, där jag är nu. Däremot flyttade jag härifrån en period, och skaffade mig en hemsida. Där startade jag även Ombras egen blogg när jag tog över henne. Det var ett sätt för Ombras förra ägare att få hänga med lite i hur det gick, och även för min del då Ombra var mitt intresse innan Harry kom. Bloggen har alltid varit som en anteckningsbok, där jag kan skriva upp saker jag vill minnas och använda igen. När jag tröttnade på hemsidans format, så flyttade jag tillbaka hit igen, och här kommer jag förhoppningsvis bli kvar.
Min blogg var nog som allra bäst innehållsmässigt när jag var mammaledig med Harry. Jag hade ett stort fokus i bloggen i och med Harry, och hade även tiden att knåpa ihop inlägg om annat. Nu känns det som att jag är tillbaka till att "först-så-gjorde-jag-såhär-sen-gjorde-jag-såhär-och-sen-hände-det-här" bloggandet - som jag själv tycker är ointressant att läsa hos andra. Jag gillar idén med "30 dagar - 30 inlägg", för det ger mer djup, och är både mer intressant att skriva om och att läsa.
Nu till den viktigaste frågan:
Snälla, ta er tid att klicka i. Det betyder mycket för mig!
Hallen; då och nu
Jag försökte få min vilja igenom med hallen vid ytterdörren, men till slut var min lilla ensamma röst väldigt klen och de andra fick som de ville... Garderoben försvann, och jag fick krypa till korset - det blev väldigt bra när den försvann. Vi kommer att behålla väggarna i en ljus färg, och på golvet blir det vattenburen värme med klinkers.
Hallen innan:
Hallen just nu:
Till golvet har vi valt stora, fyrkantiga klinker i den här tonen:
Hallen innan:
Hallen just nu:
Till golvet har vi valt stora, fyrkantiga klinker i den här tonen:
Dag 22: Mina vänner
Jag har alltid haft en mindre grupp vänner som jag känner väldigt väl, istället för fler som jag känner ungefär lika mycket. Ska man vara vän med mig så finns det bara några fåtal krav, men som är väldigt viktiga:
♥ I en vänskap är det "ge och ta".
♥ I en vänskap är det viktigt att finnas där för varandra.
♥ I en vänskap får det inte finnas några krav.
Ni vet ju att min allra bästa vän är C. Förutom henne finns också S, som jag känt sedan stalltiden på slutet av mellanstadiet. 15 år i år, kära du! ♥ Mitt fina "tjejgäng" ska icke förglömmas; L, M och A drar med mig ut på partaj, men vi ser också till att träffas in emellanåt. Vi har pluggat tillsammans, och nu är vi lite utspridda i livet - men håller ihop ända!
Förutom dessa underbara flickor, så finns det också två stycken till som spelar väldigt stor roll som stöd i mitt liv. Den ena är Henki. Med honom kan jag prata om allt. Vår relation har i grunden en väldigt stark vänskap, och vi är otroligt likasinnade. Den andra är min mamma. Hon är det bästa stödet en dotter kan ha, och vi pratar med varandra varje dag. ♥
Buzzadorkampanj: Cliniderm
Cliniderms anti-age hudvårdsprodukter är resultatet av ett gediget forskningsarbete och många timmar i labbet. Produkterna är anpassade för det torra och växlande nordiska klimatet, och för att skydda huden mot ålderstecken och den stress vi utsätter oss för genom vår moderna livsstil. (Cliniderm)
Jag har använt Cliniderms ansiktstvätt, dagkräm och "age delay serum" i en vecka nu, och kan konstatera att jag är mycket nöjd. Alla tre produkterna är väldigt dryga, har en lätt parfymering som doftar fräscht och känns väldigt lätta på huden. Eftersom jag är ute mycket så trodde jag inte att den lätta dagkrämen skulle passa min torra hud, men jag har inte känt någon skillnad mot förut (och då smorde jag mig ibland med idominsalva!).
Inom kort kommer jag att ha en tävling, där 4 läsare kan vinna varsitt paket med produkter - så håll ögonen öppna!
Dag 21: Mina dåliga sidor
Här har vi ett inlägg som kan bli hur långt som helst. En av mina dåliga sidor är nämligen att jag är väldigt självkritisk. ;)
Jag har dåligt självförtroende, och är alltid först med att säga att jag är den som gjort fel. Detta innebär också att jag överanalyserar. Allt. Jämt. Alldeles för mycket. Alldeles för länge. När jag överanalyserat så gillar jag också att hetsa upp mig över det jag gjort, och bli väldigt känslosam - och inte på ett bra sätt. Är jag inte underbar? :)
Förutom dessa fina egenskaper, så är jag också ganska svartsjuk. Jag är konflikträdd. Jag är en pessimist. Jag är en besserwisser och väldigt envis. Jag är lat. I could go on...
Yngre, smalare men med samma dåliga sidor :)
En vidrig mardröm
Det är inte ofta jag drömmer mardrömmar, men inatt hade jag den värsta på riktigt länge. Det som kännetecknar en ordentlig mardröm för mig är när den är verklighetsförankrad, och man vaknar på morgonen och funderar på om det faktiskt har hänt på riktigt.
Jag har skrivit tidigare om att en av mina absolut största farhågor är att Henki ska lämna mig för någon annan, och det är ett återkommande tema i mina mardrömmar, om än inte så detaljerade och verklighetstrogna som den här. Jag vill understryka att allt detta är extremt fiktivt, och inte har ett uns sanning i sig - även om det för mig imorse verkade helt troligt.
Vi var på fest; jag, Henki och en massa andra som vi känner. I ögonvrån ser jag hur Henki får en lapp av en gemensam tjejbekant till oss. På något sätt får jag tag i lappen och ser att de pratar om vilken dag de kan ses. Det visar sig snabbt att de har ett förhållande och träffas regelbundet. Självklart är förhållandet inte baserat på annat än vertikaltango, men de verkar också vara kära i varandra. Jag sitter sedan i vår säng och pratar med Henki om detta; vad de gör när de träffas, hur hon är, hur hon får honom att känna, vad de planerar för framtiden... Någonstans i detta samtalet är hon också med, och är hela tiden väldigt överlägsen i sin attityd. "Det fattar du väl att han lämnar dig för mig". Jag är hela tiden totalt förkrossad och bara gråter. Jag frågar hur Henki kunde köpa huset tillsammans med mig om han nu har henne vid sidan av, varpå han svarar att han inte orkade säga nej. När jag bryter ihop (och gråter som jag i riktiga livet aldrig gråtit förut - den delen minns jag väldigt väl) så skrattar han bara åt mig. Jag är fånig som inte förstod att det här skulle hända, och han bryr sig faktiskt inte om vad som händer med mig nu. Det sista jag minns är att vi sitter där i sängen; jag gråter och han skrattar åt mig. Under drömmens gång har en massa andra saker utspelat sig kring de två, men det är ju sånt som jag inte kommer ihåg nu efteråt, utan bara minns vagt. Det framstod i alla fall tydligt att jag var idioten, och de två hade lurat mig.
Jag har skrivit tidigare om att en av mina absolut största farhågor är att Henki ska lämna mig för någon annan, och det är ett återkommande tema i mina mardrömmar, om än inte så detaljerade och verklighetstrogna som den här. Jag vill understryka att allt detta är extremt fiktivt, och inte har ett uns sanning i sig - även om det för mig imorse verkade helt troligt.
Vi var på fest; jag, Henki och en massa andra som vi känner. I ögonvrån ser jag hur Henki får en lapp av en gemensam tjejbekant till oss. På något sätt får jag tag i lappen och ser att de pratar om vilken dag de kan ses. Det visar sig snabbt att de har ett förhållande och träffas regelbundet. Självklart är förhållandet inte baserat på annat än vertikaltango, men de verkar också vara kära i varandra. Jag sitter sedan i vår säng och pratar med Henki om detta; vad de gör när de träffas, hur hon är, hur hon får honom att känna, vad de planerar för framtiden... Någonstans i detta samtalet är hon också med, och är hela tiden väldigt överlägsen i sin attityd. "Det fattar du väl att han lämnar dig för mig". Jag är hela tiden totalt förkrossad och bara gråter. Jag frågar hur Henki kunde köpa huset tillsammans med mig om han nu har henne vid sidan av, varpå han svarar att han inte orkade säga nej. När jag bryter ihop (och gråter som jag i riktiga livet aldrig gråtit förut - den delen minns jag väldigt väl) så skrattar han bara åt mig. Jag är fånig som inte förstod att det här skulle hända, och han bryr sig faktiskt inte om vad som händer med mig nu. Det sista jag minns är att vi sitter där i sängen; jag gråter och han skrattar åt mig. Under drömmens gång har en massa andra saker utspelat sig kring de två, men det är ju sånt som jag inte kommer ihåg nu efteråt, utan bara minns vagt. Det framstod i alla fall tydligt att jag var idioten, och de två hade lurat mig.
Det var fullkomligt vidrigt att vakna helt genomsvett och andfådd, och faktiskt fundera över om det hade hänt på riktigt. Hade vi suttit där i sängen och pratat, och sen somnat? Tjejen bor i verkligheten i ett område nära oss, är singel, och har aldrig varit särskilt trevlig mot mig. Allt detaljer kring henne fanns med i drömmen, exakt som det är i riktiga livet. Hur hon bor, och hur de hade kunnat träffats där. Obehagligt verklighetstroget. Vilken sjuk hjärna vi har som kan koka ihop något så självdestruktivt! Jag har ingen aning om varför det var just hon, för det är ingen vi umgås med utan bara känner ytligt. Det har heller ingen förankring i vårt liv just nu, utan är bara ett hjärnspöke som kokat ihop därinne och som till slut tog sig ut.
Henki måste ju ha trott att jag var helt galen, eftersom jag slängde mig i armarna på honom när han skulle gå till jobbet och berättade hela historien - och sen verkade tro att det hade kunnat hänt på riktigt. Vilket tålamod han har med mig... ♥
Dag 20: Mina förebilder
Jag ser upp till kloka människor. Människor som visar att de har sunt förnuft, och som inger trygghet. Jag ser upp till människor som kan lyfta en enkel sak och göra den fantastisk. Människor som är kreativa naturligt. Jag ser upp till människor som har kunskap, och använder den på ett bra sätt. Människor som har humor, självförtroende och självdistans.
Terapiarbete
Först ska sponten(spånten?) kvistlackas inte mindre än 2 gånger. Efter det lägger vi ett lager grundfärg, och sen målar vi resten när de sitter på väggen(i köket, nya planer!). Igår gjorde vi 2 förpackningar. Bara 6 kvar!
Efter att ha målat och fixat i huset under...
Efter att ha målat och fixat i huset under dagen, drog vi till med en spontanmiddag hemma på kvällskvisten. Nachos och trevligt sällskap blev ett perfekt avslut på helgen!
Dag 19: Detta ångrar jag
Jag tror inte på att ångra, utan att lära sig utav sina misstag. Som jag förklarade tidigare, så känner jag att även att misslyckande är meningen att hända - det finns ett syfte med det - och då finns det ingen vits i att må dåligt över något man gjort.
Lady Dahmer skriver alltid så mycket klokt, och skriver såhär om att ha ånger:
Sant!
Lady Dahmer skriver alltid så mycket klokt, och skriver såhär om att ha ånger:
Sant!
Höjden av att vara hemmafixare:
...sitta utanför byggbutiken och vänta på att de öppnar! :) 4 min kvar...
Dag 18: Ett pinsamt ögonblick
Jag är inte den som direkt skäms i första taget. När jag låg näck och visade hela härligheten och lite till för en massa människor när jag födde barn så försvann liksom den där gränsen för vad som är skämmigt och vad som inte är det. :)
Om jag skäms och tycker något är pinsamt, så gör jag det oftast i långt i efterhand. Jag kan inte förstå hur jag kunde vara med och dansa i musikalen på högstadiet - för jag kunde varken dansa eller komma ihåg stegen. Roligt när det varade, pinsamt såhär i efterhand. Jag kan inte förstå att jag var så efterhängsen på några killar under gymnasietiden - för de var inte alls intresserade av mig (åtminstone inte lika mycket) utan var nog mest artiga. Skitkul då, men väldigt pinsamt såhär i efterhand.
Ja, ni förstår hur jag är. Om några år kommer jag säkerligen tycka att det är jättepinsamt att jag hängde ut mig och mitt liv på Internet - men den dagen den sorgen! :)
Om jag skäms och tycker något är pinsamt, så gör jag det oftast i långt i efterhand. Jag kan inte förstå hur jag kunde vara med och dansa i musikalen på högstadiet - för jag kunde varken dansa eller komma ihåg stegen. Roligt när det varade, pinsamt såhär i efterhand. Jag kan inte förstå att jag var så efterhängsen på några killar under gymnasietiden - för de var inte alls intresserade av mig (åtminstone inte lika mycket) utan var nog mest artiga. Skitkul då, men väldigt pinsamt såhär i efterhand.
Ja, ni förstår hur jag är. Om några år kommer jag säkerligen tycka att det är jättepinsamt att jag hängde ut mig och mitt liv på Internet - men den dagen den sorgen! :)
Musikal var inget för mig... :) Bildkälla
Vitt som vitt?
Vi tyckte inte att taken behövde målas, men om man jämför den nya färgen mot den gamla så inser vi snabbt att vi hade fel. Ikväll åkte jag ut och målade taken i lilla och stora hallen, så det ska bli roligt att se skillnaden imorgon när det har torkat!
Dag 17: Mitt favoritminne
Gah! Det här är ju nästan helt omöjligt att välja. Ett enda...
En händelse som jag helst hade sluppit att vara med om, men samtidigt minns med väldigt glädje är när Ombra sprang på mig i skogen. I Augusti 2008 var vi ute och gick i skogen hemma hos mamma och pappa. Det vara bara jag och hunden, och vi skulle bara ta en snabbvända för jag skulle hem till C för att hälsa på och prata med hennes dotter om sin första skoldag.
Precis när jag är på väg över ett dike, och har all vikt på den foten som jag ska skjuta ifrån med, så springer Ombra på mig bakifrån. Foten vrids, och även om jag hade hörlurar med musik så kunde jag genom min kropp höra hur det högljutt sa "knak" i foten. Smärtan var det värsta jag upplevt (dittils), och jag kunde inte stödja på den alls. Efter att ha ringt C och bett henne komma ut och hjälpa mig hem, så ringde jag även Henki som åkte direkt från jobbet för att ta mig till akuten.
När C kommer fram till mig så inser vi snabbt att hon inte orkar hjälpa mig, för jag kunde inte lägga någon vikt på foten alls, och hon är mycket mindre än mig. :) Vi beordrade då Henki att köra så nära med bilen som möjligt, vilket blev en lång bit in på en liten skogsväg. Sen skulle han komma in till stigen i skohen där jag satt och hjälpa mig. Det var dock helt omöjligt för mig att hoppa på en fot den långa sträckan - så det enda alternativet var att Henki fick bära mig - vilket han också gjorde. På hans rygg satt jag hela vägen fram till bilen, och sen kunde vi åka till akuten. Det var väldigt tungt, men han bar mig ändå, och för det är han alltid min riddare (i den lila Forden!). ♥
En händelse som jag helst hade sluppit att vara med om, men samtidigt minns med väldigt glädje är när Ombra sprang på mig i skogen. I Augusti 2008 var vi ute och gick i skogen hemma hos mamma och pappa. Det vara bara jag och hunden, och vi skulle bara ta en snabbvända för jag skulle hem till C för att hälsa på och prata med hennes dotter om sin första skoldag.
Precis när jag är på väg över ett dike, och har all vikt på den foten som jag ska skjuta ifrån med, så springer Ombra på mig bakifrån. Foten vrids, och även om jag hade hörlurar med musik så kunde jag genom min kropp höra hur det högljutt sa "knak" i foten. Smärtan var det värsta jag upplevt (dittils), och jag kunde inte stödja på den alls. Efter att ha ringt C och bett henne komma ut och hjälpa mig hem, så ringde jag även Henki som åkte direkt från jobbet för att ta mig till akuten.
När C kommer fram till mig så inser vi snabbt att hon inte orkar hjälpa mig, för jag kunde inte lägga någon vikt på foten alls, och hon är mycket mindre än mig. :) Vi beordrade då Henki att köra så nära med bilen som möjligt, vilket blev en lång bit in på en liten skogsväg. Sen skulle han komma in till stigen i skohen där jag satt och hjälpa mig. Det var dock helt omöjligt för mig att hoppa på en fot den långa sträckan - så det enda alternativet var att Henki fick bära mig - vilket han också gjorde. På hans rygg satt jag hela vägen fram till bilen, och sen kunde vi åka till akuten. Det var väldigt tungt, men han bar mig ändå, och för det är han alltid min riddare (i den lila Forden!). ♥
Någon annans fot på kortet, men min var lika tjock och blå... :)
Krupp
Idag har vi haft en "i-huset-hela-dagen-dag", så Harry sov hos sin mormor och morfar så att vi kunde åka iväg tidigt och inte behöva böka runt med honom på morgonen. Han kan inte vara med oss där ute just nu, för det är så mycket som händer på så olika ställen och det står dessutom verktyg överallt. :) Under natten fick han krupp, precis som min syster hade som liten, så han och mamma har varit vakna mycket under natten. Det var en sliten lilleman som fick följa med hem nu under eftermiddagen, så vi tog en mysstund i soffan när vi kom hem. När vi kollade febern, så hade han 39,9... Vi får väl se hur det blir inatt, men han sover mellan oss för jag blir så orolig när han får svårt att andas...
Mamman var också ganska sliten... :)
Dag 16: Mitt första hus
Nu när jag sitter här på den sextonde dagen, så känner jag att just denna rubrik är väldigt överflödig. Varför tog jag inget annat ämne här? Jag bloggar ju inte om något annat än vårt första hus just nu... :)
Är du ny läsare just idag (inte så troligt) så börja läs från och med oktober ungefär, så är du snart med i vår vardag! För er andra, håll ut tills imorgon då ett nytt ämne kommer!
Är du ny läsare just idag (inte så troligt) så börja läs från och med oktober ungefär, så är du snart med i vår vardag! För er andra, håll ut tills imorgon då ett nytt ämne kommer!
Snart flyttar vi in, huset!
Dag 15: Mina drömmar
Jag har aldrig drömt särskilt stort om mitt liv. Aldrig satt upp mål som jag vet att jag inte kan klara av att genomföra. Jag tror att man besparar sig mycket oro och krav om man är realistisk och har en god självkännedom. Visst är det alltid bra med en utmaning, men jag fungerar inte på det sättet. Självklart ska man tillåta sig att drömma om sådant som aldrig kommer hända också, men då är det ju bra att man är medveten om att det är så. En av mina största drömmar under högstadiet var att jag skulle bli ihop med Leonardo DiCaprio och att vi skulle leva lyckliga resten av livet... :)
Mrs DiCaprio? Ja tack! :)
En av de drömmarna jag har nu är att vårt hus ska bli färdigt, och att det ska vara alldeles alldeles underbart. Jag vet redan att de flesta som varit där blir lite imponerade av att det är så galet stort (boytan är ca 260 kvm), och då vill jag också att de ska tycka att det är fint och genomtänkt. Jag hade heller aldrig dragit igång hela renoveringsprojektet om jag inte hade vetat att vi har underbara människor omkring oss som stöd och hjälp. Jag vågar drömma om vårt fina hus för att jag vet att det kommer bli så - även om det inte blir färdigt så fort som jag vill så kommer vi lyckas till slut.
En av mina andra drömmar är att Harry ska ha en sådan trygg uppväxt som jag själv har haft. Jag drömmer om att han ska bli en självsäker och nöjd kille när han blir stor, och att han ska vara lycklig. Jag är så glad att han har sin Kusin H att leka med så ofta som han gör, för jag vet att den leken leder till så mycket bra. Jag är också glad att de bara är 4 månader äldre/yngre än varandra, för då kommer de alltid att vara nästan lika gamla och ha mycket gemensamt. Jag har lärt mig så otroligt mycket av alla mina kusiner under åren, och hoppas att Harry kommer kunna göra likadant!
Om det är något Harry är...
... bra på så är det att slappa. Han har en sådan skön stil när han sover!
Dag 14: Självporträtt
Oj så vackert! Ni behöver inte tvivla på om jag gjort det själv eller inte i alla fall! :)
Hej, det är jag som är Johanna!
Dag 13: Vardagslyx
För mig har alltid vardagslyx varit enkelt. Inte enkelt att få till, men enkla saker. Att få lägga sig i badet, att få en stund extra med Henki, att kunna äta något riktigt gott, eller att bara få vara med mig - en stund ensam! Sen Harry kom och förgyllde min vardag så är faktiskt vardagslyxen nästan samma saker. Att få duscha i min egen takt (inte behöva stressa, eller ha en litet minimonster som leker med mina fötter), att få ligga i soffan och bara slötitta på tv, eller att få ta en ordentlig långpromenad med hunden. Självklart skulle en middag på restaurang också vara lite lyx i vardagen, men jag nöjer mig med mindre! ;)
Värsta julklappen 2010
Ja, det är giraffen som spelar... Nej, jag vet inte varför man väljer en sån låt till en barnleksak.... Nej, den har ingen volymkontroll förutom AV och PÅ... Underbart! ;)
Nu går det fort!
Out with the old, and in with the new! Eftersom vi hittade mer fukt i köket, tog vi beslutet att om en av stommarna måste ut så kan vi lika gärna ta ut allt. Det var gamla stommar som inte längre har standardmått, och det skulle blivit en hel del krångel med att fixa till en ny stomme med "fel" mått. Imorgon ska vi till IKEA och beställa vårt nya kök, så det får ni se bilder på senare hur det kommer se ut.
Såhär såg köket ut innan:
Såhär ser det ut nu: (kortet taget från den väggen vi tog bort, alltså från högersidan av den förra bilden)
Såhär såg köket ut innan:
Såhär ser det ut nu: (kortet taget från den väggen vi tog bort, alltså från högersidan av den förra bilden)
Världens bästa (och billigaste) hantverkare - familjen! Henkis pappa och bror har kunskaperna, och vi andra gör som de säger! Vi plockade ner stommarna, sen tog jag och pappa bort den fula plastmattan, Henki knackade ner kaklet och Henkis bror sågade upp dörren så att det blir en större öppning utan dörr istället. När vi kom imorse såg allt ut som på bilden ovan (förutom kaklet under fönstret) - och nu ser det ut såhär. Nu går det fort!
Dag 12: I min handväska
*Dag 12 kommer nu, för jag hade tidsinställt inlägget men missat att det stod januari 2010, och inte 2011... Bra jobbat med kalenderuppdateringen, Blogg.se....
I många år har jag dragit runt på stora handväskor som har innehållit allt från nycklar till nödproviant för ett mindre land. När Harry kom så hade jag mina saker i hans skötväska, men när han växte ur den så orkade jag inte dra runt på en stor handväska igen. Det räcker med 15 kg bebis! Just nu har jag en miniväska som endast innehåller det absolut viktigaste:
Nästan en sån här...
Den innehåller:
♦ Ipren
♦ Plånbok
♦ Jobbschema
♦ Lypsyl
♦ Kvitton
Mer än så behöver man inte ha med sig!
