Det är inte ofta man önskar att ens barn inte ska få ens egna gener. Jag känner dock en oro för Harry. På 7 månader har han nu fått 2 stycken öroninflammationer. Doktorn tyckte att jag "inte skulle jaga upp mig" (det brukar ju vara lätt...), och sa att det kunde likaväl vara otur som genetiskt som gjort att de kommit så tätt.

I vår familj har vi öronbarn. Brorsan är opererad (flera gånger också om jag inte minns fel) för återkommande vätska bakom trumhinnan, pappa, mamma, min faster och farfars bror har också haft mycket problem med öronen. Suck. Såhär i efterhand hade jag ju gärna sett att jag var ett öronbarn, så hade kanske Harry sluppit, men så känner väl de flesta föräldrar. Hade jag varit det, så hade han säkert blivit det ändå.

Det värsta med att en sån här liten blir sjuk (förutom hans smärta och obehag) är när man ska söka vård. Det är tur att man har blivit en tigermorsa som fäller ut klorna så fort någon är dum mot min bebi, för annars hade han inte fått hjälp.
Jag: Han tar sig mot örat med handen, och drar även upp den axeln emot örat.
Idiotsköterskan: Men han har ingen feber? Det brukar de ju ha i och med öroninflammation vet du...
Jag: Ja men det hade han inte förra gången heller. Då var det ren tur att vi kom in för han visade nästan ingenting.
Idiotsköterskan: *läser journalen* Ja, trumhinnan var spräckt ja...
Jag: Exakt. och då kom vi ju in sent. Han behövde äta två penicillinkurer innan det gick över.
Idiotsköterskan: Så han verkar inte ha ont nu? Då kanske det inte är något vet du... Och har han ingen feber så skulle jag inte tro att det är något.
Jag: Fast han gjorde exakt såhär förra gången (när vi insett att hade problemet så var det ju genast supertydligt...). Vi har problem med det här i släkten, och jag vill ta tag i det innan det blir allvarligt. Han har ont i sitt öra! Jag vill att han ska bli undersökt så att vi kan se om det är något eller inte!
Idiotsköterskan: Du får en tid hos Dr X kl 10.
Jag: Tack...

Droppen var ändå första gången jag ringde.
Idiotsköterska: Är det ditt första barn?
Utan den svenska "artigheten" så frågade hon "du tycker inte att du överreagerar då?"
Jag kommer ihåg att jag svarade "Ja, vad spelar det för roll?". Och vad spelar det för roll?

Nu hade vi i alla fall sådan tur att jag fick exakt det penicillin som jag ville ha(koncentrerat så han inte behöver en liter åt gången...), och en doktor som faktiskt lyssnade på mig när vi väl kom in - för visst var det öroninflammation. Tack för det! (ni förstår vad jag menar...) Synd bara att det ska vara så j*kla krånglig väg dit.