blir jag glatt överraskad av min bebis. Det är INTE när han exempelvis fyller hela munnen med kräks och sedan hostar ut allt över mig, eller när han glatt fyller upp den nyss påsatta blöjan med en ny dunderladdning så att det rinner ända upp på ryggen- utan när han är sådär snäll. När han somnar i vagnen på kvällspromenaden med hunden, och sedan låter sig bäras upp för trappen för att sedan bara somna om för kvällen i sin egen säng. Jag blir imponerad! Mamman får helt plötsligt så kallad egentid när pappan är i garaget, och det är nästan så att jag faktiskt blir glad över att hinna hänga tvätten ordentligt :)