...för sprutor... Stackars lille Harry vet inte vad som väntar honom, där han ligger och sover så tryggt på en stor IKEA-kudde i soffan. Nöjd. Lugn. Osprutad. Jag vaknade såklart med total nackspärr imorse, så Henki kommer få stå för den mesta tröstningen på BVC. Vi diskuterade hur smart det är att han åker iväg och meckar ikväll, och kom fram till att vi får se hur det går med det. Jag har ingen lust att vara ensam hemma med en febrig och ilsken bebi när jag knappt kan lyfta honom... Vi har för övrigt slagit vad om hur mycket den lilla klumpen väger. Jag tror på minst 7600 gram och Henrik högst 7300 gram. Det ska bli spännande att se vem som vinner :)


Syns det att det är far och son? :)

I förrgår var jag ute och joggade med Ombra igen, och den här gången gick det inte lika bra. Det var stora vattenpölar överallt på stigen (sprang ute hos Henkis föräldrar på sandbanan) och jag skulle gena på sidan och lyckades trampa snett så insidan av knät är helt svullet. Jag har ont överallt alltså... Förstår ni hur underbar min graviditet var?? Jag är tillbaka till inlägg om hur ont i kroppen jag har! :( Hoppas det går över snart så jag kan ut och jogga igen. Jag tycker faktiskt att det är roligt...

Lite uppdatering kring mannen i mitt liv: Harry! Han firade ju 3 månader förra veckan, och på månadsdagen kom första ordentliga skrattet:


Han har börjat testa sin röst på ett helt nytt sätt :) Att skrika i tid och otid är superkul!


   <-- En alldeles egen "Tussyguard" i sängen på natten! 
    <--Kusin H kan ju vända sig redan, och är därför svår att fånga på bild :)