Det kan man inte tro när man ser mig, för även om jag bryr mig om jag ser ut så ser det ut som att jag verkligen skiter i det. Mitt hår är slitet, och sitter oftast i tofs. Jag har en trevlig övervikt på en lagomt lågstadiebarn efter graviditeten. Att sminka sig är inget som hinns med i en tremånadersbebis dagsschema. Jag hasar därför runt och ser schysst sliten ut, men som sagt - jag vet om det. Ett av mina största intressen är kläder, vilket inte passar ihop alls med min kroppshydda eftersom alla modetrender förutsäger att man ska vara pinnsmal. En oversize-skjorta ser faktiskt inte snygg ut på någon som redan är oversize... Jag lovade mig själv innan Harry kom att jag inte skulle bli en mysdress-mamma, och det tycker jag att jag har lyckats med. Vad jag såsar runt i hemma i vår ensamhet spelar ingen roll, men även om vi ska hem till mina föräldrar så tycker jag att det passar att klä upp sig lite. 

Mina höstköp kommer bli:
♣ ett par svarta stövlar i läder med mellanhög klack
♣ en figurnära vinterjacka   
♣ ett par svarta stuprörsjeans

Min största fåfänga är mitt hår. Jag har ju de senaste åren haft riktiga komplex för mitt hår, och några underbara månader 2007 hade jag löshår som jag älskade. Jag älskade mig själv i löshåret. Därför införskaffade jag ett nytt förra veckan från Hairpalace, som jag ska få tillklippt av J. Det är Clip On-hår så jag kommer kunna sätta i det när jag vill, och inte behöva slita på det när jag bara går hemma och degar. Jag hoppas verkligen att det kommer motsvara mina förväntningar, annars blir det tillbaka till "nailhair" som limmas på. Så lesset, tunnt och fult som det är nu kan jag bara inte ha det... 

Vad är er största fåfänga?