Två år (nästan tre) efter att jag ploppade ut i världen kom min lillebror. En mörkhårig och rund liten unge som vi kallar Klas. Han har liksom alltid satt sin egen standard, och varit väldigt bestämd med vad han vill. Ett tag när han var typ tre år hatade han allt som var brunt, och när vi var äldre och skulle dela på polkagrisstänger tog han fram linjalen för att mäta exakt var hälften var... Jag har alltid varit väldigt snäll mot min lillebror (visst har jag?) även om jag passat på när mamma tittat bort. Man kan väldigt lätt lura in sin lillebror under köksbordet och sen måla honom full i vattenfärg! Vi har alltid lekt och haft väldigt roligt ihop!

Nuförtiden utbildar han sig till... Ja... Typ elingenjör med någon särskild inriktning mot... El? :) Förlåt kära lillebror för att jag har så dålig koll på vad det är exakt som du läser, men jag tycker att du är jätteduktig som snart tar examen, och som har klarat utbildningen galant. Jag avundas din disciplin, din tekniska ådra (farfar hade varit otroligt stolt) och din noggrannhet. Ingen gör det så bra som du!

Hela nio år efter mig, sladdade Lisa ut med enorm kalufs och bus i blicken. Efter att hon lärde sig att krypa baklänges gjorde hon livet mycket mer intressant för oss syskon. Jag och Klas kallade henne för "naturkatastrofen" för hon gick som en tromb genom våra lekar och förstörde det mesta vi gjorde. Sedan dess har vi busat tillbaka så mycket vi kunnat, och lyckats lura i henne en hel del dumheter! Lisa har också alltid varit sådär underbart snurrig som en minsta syskon är. Vana att vi andra ska leda vägen åt henne, men det är inte Lisa utan lite förvirring och fniss.

Underbara lillasyster går sista året på den estetiska linjen, och är den förutom pappa i familjen som har den musikaliska genen. Förutom att kunna spela en hel drös med instrument, är hon också väldigt smart. Hon och brorsan har det matematiska tänket som jag totalt saknar, och jag är stolt över att hon klarar av allt hon ger sig på. Hon är liksom sina äldre syskon en genomsnäll människa som alltid går att lita på! Äntligen börjar vi kunna ha lite saker gemensamt (9 år är väldigt stor skillnad faktiskt), och vi delar just nu hästen ihop, vilket är jättemysigt!