Dag 6: Om det här vore min sista dag

Jag önskar att jag skulle kunna göra något bra med min sista dag, till exempel hinna träffa alla mina nära och kära och berätta för dem hur mycket jag tycker om dem - men i ärlighetens namn skulle jag nog bara sitta hemma och gråta i ren och skär panikångest. Jag skulle må så dåligt över allt jag inte hunnit göra. Allt jag kunnat göra annorlunda. Allt jag borde ha gjort. Allt jag inte skulle hinna göra. Allt jag skulle missa.

Jag skulle vara otroligt tacksam för att jag fått Harry. Vilken underbar unge. Jag skulle vara otroligt tacksam över att jag levt ett sådant underbart och enkelt liv. Jag skulle vara tacksam över att jag omges av så fina människor. Tänk allt vi nästan tar för givet; utbildning, barn, ett ställe att bo på, familj som stöttar, jobb... Jag har turen att ha allt det! *peppar peppar*

Jag skulle nog i slutändan lugna ner mig och inse att jag har gjort en väldigt massa bra saker i mitt liv, och att jag kunde vara nöjd med det jag åstadkommit. Jag är heller inte rädd för att dö, för jag tror på ett liv efter detta. Skulle det helt plötsligt vara min tur att trilla av pinn' så var det väl helt enkelt så att jag hade gjort klart allt jag skulle göra här, och något annat väntade på mig istället. :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0