Ja så blir det när man är sjuk. Harry har ju sovit hos oss sedan i lördagsnatt, och protesterade vilt och skrikande igår mot att sova i egen säng. Men det är ju inte så konstigt! Att få sova tätt bredvid mamma, och att få bli ompysslad vid minsta pip måste ju vara underbart. Dock är det inget som fungerar när han är frisk, för då sover han inte alls bra i sällskap - men det vet ju inte han. Igår såg vi oss besegrade efter 3 timmars intensiv nattning, och han sov tillsammans med oss. Ikväll började han ledsna nästan direkt, men efter 1½ timme och lite mer välling (inte gråtandes all den tiden såklart!) så somnade han. 

Nu är det sovning som gäller.