Inspiration i genustänkande
Innan jag fick Harry reflekterade jag väldigt lite kring genus i barnkläder och leksaker. Leksaker innebar något som inte var av plast, utan gärna trä - och absolut inget som låter av sig själv! Jag tänkte att leksaker skulle vara sådana som inte tänker åt barnet, utan som inspirerar till lek och stimulerar fantasin. Tänk Brio, inte Fischer Price. Så tänker jag fortfarande, och har inte köpt något sådant för egna pengar. Däremot älskar Harry sina låtande, plastiga leksaker som han fått, så jag har inte hjärta att lägga bort dem. Något bra borde de väl åstadkomma?
Mina första klädinköp till Harry var startpaket i ljumma, beiga färger. Det kunde ju faktiskt vara så att barnmorskan sett fel och en liten tjej skulle titta ut. Jag försökte att inte handla allt i blått, men bara för att "risken" för att det skulle bli en tjej fanns - inget annat. Visst spydde jag lite galla över att de stora klädkedjorna alltid har klädavdelningarna uppdelat i blått och rosa, men det var ändå inget jag tänkte vidare på.
Varje dag läser jag ett stort antal bloggar. De har vitt skiljda inriktningar, men några handlar om mammaliv, barn och allt däromkring. De har skärpt mitt ovaksamma öga gentemot just genusaspekten på leksaker och kläder - och jag är väldigt tacksam för det! Dessa tre är allra bäst på detta:
→ Bambi
Det är väldigt lätt att fastna i kläd- och leksaksföretagens idéer om hur killar och tjejer ska klä sig och vad de ska leka med, och jag tycker det är farligt att flytta in sitt barn i ett fack. "Killar ska leka med bilar och tjejer med dockor." Det många inte tänker på är att dessa kläder och leksaker bygger beteenden och skapar illusioner. Killen iklädd spidermankläder är tuff och leker hårda lekar, medan flickan i rosa Hello Kitty-klänning är skör och leker stillsamt.
Genom att klä sina barn med kläder som inte automatiskt sätter dem i en roll, och ger dem leksaker som drar igång barnets egen fantasi och idéer, ger man dem ett bredare spektra att leva i. Fram för lekar som gör att flickor tar mer plats, och som gör att pojkar inte fostras till våldsmän! Pojkar behöver inte alltid leka med bilar, svärd eller actiondockor...
Jag har så svårt att få ner alla mina tankar kring det här på ett bra sätt...
Summan av kardemumman är i alla fall att jag tänker helt annorlunda kring Harrys kläder och leksaker. En docka står högst på inköpslistan, och kläderna går genom ett hårt filter innan jag köper dem. Det kanske låter som små saker, och visst krävs det att man som förälder engagerar sig mer än i bara inköp - såklart - men det är alltid bra att börja någonstans.
Läs mycket mer här:
Vad tänker ni kring det här? Hur gör ni?
Kommentarer
