För att citera dagens ungdomar:

"Jag ägde dem fett!"

Nu tillbaka till min ålderdoms vishet! Först blev mitt arbete opponerat och sedan opponerade jag på en annans. Det var väldigt skönt att ha mitt arbete avklarat först, innan jag gick in på någon annans.

Så vad sa han då, min examinator? Det enda jag fick backning på var några fotnötter(!) och några ställen där jag glömt blanksteg. Tjejen som opponerade på mig hade heller inte så mycket att ta upp, utan undrade bara över några få ställen i arbetet. Vi diskuterade då vad jag menade, hur hon uppfattat det och ifall jag behövde ändra något. Examinatorn avbröt då och sa att "såhär ser det ut när man förstått innebörden med opponeringen, och tagit det till en akademisk nivå. Man kritiserar inte, utan det blir en dialog som båda lär sig av." Tillåt mig att utstöta ett mycket egoistiskt moahahahaha. Underbart! Vidare i opponeringen så använde han min uppsats och mina ord som exempel på hur man skulle göra. Mer än så behövde jag liksom inte idag! Perfekt! Ge mig ett V! Ge mig ett G! Vad blir det? Ja, jag hoppas på VG (högsta betyget)... :)

När det kom till min opponering så höll examinatorn med om kritiken jag gav, och sa "jag håller dig om ryggen för det du tar upp", och det är ju skönt. Han och de andra hade mycket att säga om den personens arbete, så jag var inte helt ute och cyklade när jag tyckte det var ofullständigt.

Nu är det avklarat! Jag ska bara ändra de småsaker de tog upp, och sen är det bara examensceremonin på fredag som återstår. Nu är jag snart färdig lärare. Herregud!

Tummen upp för mig!!