Egentid är något som man varken förstår eller uppskattar innan man får barn. Det är faktiskt så. Innan barn har man ju bara sig själv att ta hand om, även om man lever i en relation. Efter att man fått barn så är det plötsligt jag+1. Alltid. I allt jag gör måste jag räkna in Harry automatiskt. Det är inte alls negativt, men det är en förändring som påverkar ork och livsgnista om man inte tar hand om sig själv. Det räcker med bara en liten stund ensam för att man ska få lite ny energi, och orka lite till. Inte för att jag upplever att Harry är jobbig. Någonsin. Ändå är det påfrestande att alltid leva livet i någon annans tempo.

Egentiden är därför verkligen otroligt viktig. Att få rå om sig själv, och göra sådant som man själv vill en stund ger så himla mycket. Söndagen efter att jag var ute med tjejerna, så åkte Henki med Harry till sina föräldrar. Jag låg i soffan och slappade hela dagen. Åt lite godis. Fixade lite med bloggen. Bara va. Idag tog jag en lång och rask promenad med Ombra i skogen, för att sedan komma hem till en varm dusch med efterföljande oljebad. Hur lyxigt är inte det? Över 2 timmar för bara mig.



Det kanske låter egoistiskt, men på den stunden jag är ensam hinner jag ju även bygga upp en längtan efter Harry, och även efter Henki såklart. Lever man för nära inpå varandra utan nya tillskott av händelser eller energi, så växer inte relationerna. Så enkelt är det. Man trampar i samma spår, och det kan bara gå åt ett håll. Med en hobby eller åtminstone aktiviteter utanför hemmet, ger man sig själv och sin familj nytt liv.

Det är så otroligt viktigt med egentid.