Jag följer Sanna Lundells blogg. Den faller mig i smaken för den är rak, rolig och smart. Det är samtidigt skönt att läsa en blogg som inte tillhör alla bloggfabriker(blogg.se, blogspot.com, wordpress.com), eftersom det inte är en massa färger, design och annat som stör. Jag önskar att jag skulle kunna ha en bra blogg utan design. Innehållet i dagens läge kräver en piffig design för att lufta upp lite tycker jag.

Tillbaka till ämnet. Jag läste idag på Sannas blogg om en kvinna som är trött på att hennes man jobbar hela dagarna, och sen kommer hem och är trött. Han skyller på att han just jobbat hela dagen, och eftersom det är han som drar hem pengarna så har han rätt att slappa resten av dagen. Kvinnan tar hand om barnen och hushållet själv. Sanna svarar med att kvinnan ska skicka en faktura på all obetald tid som hon jobbar (från F-kassan har vi ju egentligen bara betalt 8 timmar per hel dag) till gubben, och om han ändå inte fattar så ska hon ställa till ett j*vla liv eller helt enkelt bara göra slut. Hell yeah! :)

Om det är något som de senaste veckornas pappaledighet har gett oss härhemma, så är det ödmjukhet. Från oss båda. Henki har insett att det är lika mycket ett jobb att ta hand om en liten levnadsglad kille på 1 år. Visst är det skillnad på hur våra dagar ser ut nu från när han var 6 månader, men då gick ju allt i ett helt annat tempo också (äta, sova, bajsa, äta, sova, bajsa....). Jag har också insett hur trött man är när man kommer hem från en hel dags arbete, och försöker därför anstränga mig att ta vara på tiden med Harry när jag kommer hem. Detta gör ju att vi nu uppskattar den andres arbete på ett helt nytt sätt.

Det låter som att vi är trötta hela tiden, och att allt är jobbigt - det är INTE så jag menar. Vi har ju båda två insett hur underbart det är att få vara hemma med en levnadsglad kille på 1 år, och samtidigt hur mycket man uppskattar tiden med honom när man väl är hemma. Fram för mer pappaledighet, det är bättre för alla!

Vad tycker ni?


Far och väldigt liten son ♥