Idag ser jag verkligen misshandlad ut, och okänt folk på skolan har tittat, sen tittat igen, och sen tittat bort. Inte vågat fråga. Hysteriskt roligt! Jag har funderat på att säga att det är Henki som lagt sin hand på mig, men valde snällt att berätta sanningen istället. Såhär efter andra arbetsveckan på nya jobbet kan jag inte annat säga än att jag stormtrivs. Första sekunden jag kom in tänkte jag "var har jag hamnat nu", men andra sekunden smög alla ungarna in i hjärtat. ♥