Det var länge sen...

...vi var hos farbror doktorn med Harry på kvällstid, men ikväll var det dags igen. Termometern tickade upp till 40,4 här på eftermiddagen, och pappa Henki ringde till mig med hispig röst "Kom hem!". Eftersom Harry tagit sig mot öronen i snart 2 veckor, och dessutom sovit dåligt (mellan oss, så alla 3 har varit lagom utvilade) på grund utav just smärta i öronen, och samtidigt varit förkyld och hostig så blev kontentan att det var dags att ta en titt på trumhinnorna.

Doktorn kunde se att ena trumhinnan var lite röd, och den andra blek och fin. "Det kan vara så att det röda betyder att det kommer bli en inflammation imorgon, bara så att ni vet. Men än så länge är det ingenting." säger doktorn, och vi var helt med på noterna att vänta lite till istället för att smäcka i lillpojken penicillin innan vi är säkra. Hellre ett besök dit extra för att vara säkra i så fall.

Vi fick i alla fall med oss ett viktigt tips: använd inte nässpray på småttingar. Det funkar på oss vuxna, men på barn så tar det bara bort nästäppan(man kan alltså ge det, inget farligt!). Nässprayen verkar alltså bara i näsan. Ger man istället näsdroppar, så rinner det bak till öronen och hjälper till att förhindra att förkylningen sprider sig dit! Tack doktorn!

Bloggar från fel dator, så här får ni tänka er en bild på en rödmosig Harry, för jag har inte en endaste att använda...


Jag hann spendera nästan 2 timmar i stallet innan jag fick bege mig hemåt till feberbebin. Idag hade jag en superdag med hästen kan jag säga!

Vi började med en långsam tur ut i naturen. Bara att få sitta på hästryggen och höra löven susa omkring mig är balsam för min själ. En energi-injektion som är välbehövlig! När vi kom tillbaka till stallet gick vi in i paddocken, och övade lite lösgörande volter och att flytta ut rumpan i hörnen. Sassa tuggade på bettet, och sänkte sakta men säkert huvudet - och vips så knallade han runt på tygeln*(det kändes sån skillnad i hans rygg och jag kände hur han verkligen trampade stegen ordentligt!). Våran travhäst! Detta var dessutom bara i skritt eftersom vi tar det försiktigt med hans ben. Jag längtar efter att få trava och jobba mer med honom! :)

*Är du inte hästmänniska, hittar du förklaringen här!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0