Det gick inte att komma undan...

...Harrys monsterbaciller. Även jag har lyckats få ögoninflammation, så jag och Henki har legat bredvid varandra som två döda sillar i sängen idag och sträcksett (så mycket vi kan öppna ögonen) på Prison Break medan Harry roade sig på dagis några timmar. Jag fick i alla fall penicillin utan att behöva mordhota sjuksköterskan (hade ju laddat med värsta talet och så sa hon "då får du det direkt!") vilket var en helt ny upplevelse.

Snart hoppas jag att livet kan återgå till det normala, det vill säga 2 friska och vuxna människor som gemensamt tar hand om hemmet. Just nu har jag gjort allt själv i över en vecka, och börjar bli lite trött...

Snart ska vi bli pigga och glada igen! (Gammal bild - kolla in minibebins hakor!)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0