Jag? Nej, verkligen inte. Snarare honsomnästanharettjobbkvarfastänhonkanskeegentligenbordefåsparken. Det bara är sådär ibland; att allt bara krånglar. Lagen om all jävlighet. Som förra helgen till exempel. Även fast jag ringde extra och kollade upp tiderna jag skulle byta bort, så lyckades chefen se fel på helger, och sen glömde jag skriva på schemat vem som skulle jobba istället. När lördagen kom så var plötsligt ingen där och öppnade butiken, och mitt namn stod på schemat. Inte bara mitt fel, men fortfarande klingade mitt namn gott ihop med irritationen som alla de som jobbade kände.

Den här helgen försökte jag byta bort mina pass, eftersom jag jobbat nästan alla vardagar i två veckor - samtidigt som jag förträngt en allvarlig förkylning. Halvvägs in i gårdagens pass (ingen annan kunde ta dem) kände jag att jag hade allt annat utom kontroll på situationen. Hjärtat bultade, svetten rann, ögonen sved och näsan kunde inte andas. Så, jag sjukskrev mig idag. Chefen var såklart mindre nöjd eftersom ingen kunde jobba, och det då ligger på henne att hoppa in. Mest mitt fel, och mitt namn klingar gott ihop med irritationen som chefen kände eftersom hon var tvungen att jobba på helgen också. Sjuk blir man, och jag lyckas alltid bli det när det passar minst.

Gårdagen var i alla fall mitt sista schemalagda pass. Jag har en känsla av att videobutiken inte kommer ringa och be mig hoppa in och jobba särskilt mycket framöver. Det blir att vända på alla ören ett tag framöver, men det kan det vara värt - för då har jag hela helgen ledig med min Harrybebis. ♥