Medan jag vaknade med en underligt påträngande yrsel och ett illamående som vägrade släppa imorse (klart man ska vara sjuk första veckan på nya jobbet!), så har Ombra varit på mini-spa! Det är ju en underdrift att säga att hon hamnar i skymundan här hemma, även om det blivit bättre nu när jag slutat med hästen, men hon får ändå inte riktigt den uppmärksamheten som hon behöver. Därför är det skönt att jag har underbara släkt och vänner som tar sig an henne! I tisdags hade vi middag här, och då lekte D med henne på ett sätt som verkligen bara hon och han gör tillsammans. Det räcker med att han tittar på henne så blir hon alldeles vild och lycklig, och de busar sådär som hon inte vill göra med mig ("mamma" är ju lite skör just nu tycker hon, och vaktar lite extra runt mig). Det är jätteskönt att hon får busa av sig så hårt med någon! Det är dessutom inte en enda leksugen vovve i närheten här ute, vilket är jättetrist. Bara små "bjäbbhundar" och jakthundar i hundgård...