En vidrig mardröm

Det är inte ofta jag drömmer mardrömmar, men inatt hade jag den värsta på riktigt länge. Det som kännetecknar en ordentlig mardröm för mig är när den är verklighetsförankrad, och man vaknar på morgonen och funderar på om det faktiskt har hänt på riktigt.

Jag har skrivit tidigare om att en av mina absolut största farhågor är att Henki ska lämna mig för någon annan, och det är ett återkommande tema i mina mardrömmar, om än inte så detaljerade och verklighetstrogna som den här. Jag vill understryka att allt detta är extremt fiktivt, och inte har ett uns sanning i sig - även om det för mig imorse verkade helt troligt.

Vi var på fest; jag, Henki och en massa andra som vi känner. I ögonvrån ser jag hur Henki får en lapp av en gemensam tjejbekant till oss. På något sätt får jag tag i lappen och ser att de pratar om vilken dag de kan ses. Det visar sig snabbt att de har ett förhållande och träffas regelbundet. Självklart är förhållandet inte baserat på annat än vertikaltango, men de verkar också vara kära i varandra. Jag sitter sedan i vår säng och pratar med Henki om detta; vad de gör när de träffas, hur hon är, hur hon får honom att känna, vad de planerar för framtiden... Någonstans i detta samtalet är hon också med, och är hela tiden väldigt överlägsen i sin attityd. "Det fattar du väl att han lämnar dig för mig". Jag är hela tiden totalt förkrossad och bara gråter. Jag frågar hur Henki kunde köpa huset tillsammans med mig om han nu har henne vid sidan av, varpå han svarar att han inte orkade säga nej. När jag bryter ihop (och gråter som jag i riktiga livet aldrig gråtit förut - den delen minns jag väldigt väl) så skrattar han bara åt mig. Jag är fånig som inte förstod att det här skulle hända, och han bryr sig faktiskt inte om vad som händer med mig nu. Det sista jag minns är att vi sitter där i sängen; jag gråter och han skrattar åt mig. Under drömmens gång har en massa andra saker utspelat sig kring de två, men det är ju sånt som jag inte kommer ihåg nu efteråt, utan bara minns vagt. Det framstod i alla fall tydligt att jag var idioten, och de två hade lurat mig.

Det var fullkomligt vidrigt att vakna helt genomsvett och andfådd, och faktiskt fundera över om det hade hänt på riktigt. Hade vi suttit där i sängen och pratat, och sen somnat? Tjejen bor i verkligheten i ett område nära oss, är singel, och har aldrig varit särskilt trevlig mot mig. Allt detaljer kring henne fanns med i drömmen, exakt som det är i riktiga livet. Hur hon bor, och hur de hade kunnat träffats där. Obehagligt verklighetstroget. Vilken sjuk hjärna vi har som kan koka ihop något så självdestruktivt! Jag har ingen aning om varför det var just hon, för det är ingen vi umgås med utan bara känner ytligt. Det har heller ingen förankring i vårt liv just nu, utan är bara ett hjärnspöke som kokat ihop därinne och som till slut tog sig ut.

Henki måste ju ha trott att jag var helt galen, eftersom jag slängde mig i armarna på honom när han skulle gå till jobbet och berättade hela historien - och sen verkade tro att det hade kunnat hänt på riktigt. Vilket tålamod han har med mig... ♥

Kommentarer
Postat av: Soff

Du är gravid! :) Såna knasdrömmar får man bara då...? Men fy vad otäckt med drömmar man vaknar o är ledsen i! Stoor kram

2011-01-10 @ 23:13:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0