Lite rädd faktiskt

Jag trodde aldrig att jag skulle säga att jag känner mig rädd för att inte kunna jobba. Latmasken i mig borde tycka att en eventuell sjukskrivning skulle sitta perfekt, och genast börja planera vad som ska förtäras till vilket tv-program. Men nej.

Jag kanske ska förtydliga: jag är inte sjukskriven, och är i skrivande stund heller inte på väg att bli det heller. Så.

Däremot så gör foglossningen att jag varje kväll undrar om jag ens ska komma upp ur sängen nästa morgon. Det gnisslar, trycker och smärtar något fruktansvärt när det gör ont - men håller jag bara en pensionärslugnt tempo så klarar jag det mesta. Problemet är ju bara att på jobbet finns det inget annat tempo än "100 % hela tiden", så när jag kommer hem så kraschar jag i soffan och tar mig liksom inte upp igen.

Därför är jag rädd för vad som komma skall. Jag ska till barnmorskan på tisdag, och då ska jag ta upp hur ont jag faktiskt har. Stödbältet jag köpte fungerar, men hjälper mest med just stödet kring magen - inte alls smärtan i ryggen som jag hade hoppats på.

Samtidigt som jag vill fortsätta jobba - för herregud vad jag trivs på jobbet just nu! Underbara barn, underbara kollegor, massor av idéer som jag inte hunnit göra, massor av startade projekt som jag vill göra färdigt - så vill jag inte heller skada min kropp. Mår den dåligt så måste jag ju lyssna. Helst innan en överstressad bebbe ploppar ut alldeles för tidigt på grund av att kroppen lagt av.


Bäckenet består av tre delar: de två höftbenen, som går samman i blygdbenet framtill, och ett ben kallat sacrum som utgör den nedre delen av ryggraden. Lederna mellan alla de här benen är normalt ganska orörliga, men blir mjukare hos gravida. Då måste musklerna omkring arbeta mer för att hålla bäckenet stabilt. Man tror att det är de musk-lerna som blir överansträngda och gör ont vid foglossning. Källa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0