Livet är så knasigt funtat tycker jag. Precis som jag skrev tidigare om barnen, så känns livet som att det antingen är jättebra eller jättedåligt. Inga gråzoner av att vi bara flyter på, utan det är "precis ovanför vattenytan" eller "högt upp i himlen" som gäller. Förra månaden var jättebra. Just nu är vi tyvärr inne i en period av den förstnämnda sorten; ingen ekonomi, ständigt någon i familjen som är sjuk, och för många projekt som behöver göras samtidigt. Henki är den som är förkyld just nu, samtidigt som han skulle behöva jobba över, laga vänner och familjs bilar, gipsa färdigt badrummet, hjälpa sin bror renovera huset, städa ut sina bilgrejer ur sina föräldrars garage, flytta hit en av sina bilar från föräldrarnas tomt, rensa ur vårat garage, köra de nedsågade träden till tippen - och vila så att han blir frisk. Jag kan såklart hjälpa till med några av ovanstående punkter, men så länge Nils tvärvägrar att ta flaskan så kan jag varken åka till tippen eller hjälpa till med den andra renoveringen för de tar för lång tid. Nu när Harry har varit hemma från förskolan hela veckan har jag knappt fått något gjort över huvud taget eftersom vi hittat på saker på dagarna då jag annars fixar och donar. Nu fortsätter jag guppa vid ytan tills på fredag då barnbidraget kommer och räddar helgens födelsedagskalas för Harry. Sen får vi bara beta av en sak i taget på den långa listan. Någon gång borde vi kanske bli färdiga...