Att fylla 3 år är stort på något vis. En går från att vara liten tvååring som inte kan så mycket, till att vara "stor" och kapabel till det mesta. Harry har verkligen visat det den senaste tiden, och kan göra och ta ansvar för mycket mer än vad jag tror. Över en natt blev han nu plötsligt blöjfri på dagen (har inte åkt bil utan blöja än, men det provar vi imorn) och klarar det galant. Det kommer att komma olyckor, men för varje dag han klarar sig så stärks ju självförtroendet. Nappen har han bara på natten, men några kvällar nu så har han glömt kvar den där på hyllan och sovit utan. Det känns verkligen som att den här utvecklingsfaskurvan vi gått igenom nu är nere på "strecket" igen. Det var det här mognadssteget som skulle värka fram ur all trots, gråt, mardrömmar och sura miner. Nu har jag en glad och nöjd unge som är alldeles fantastiskt rolig, med en humor som klår de flesta och som gör mig alldes lycklig! :)