Vecka 38

Du är i vecka 38.
Du har gått 37 fulla veckor och 3 fulla dagar (v37+3).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden)
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Sön 22 jan 2012
Du har 17 dagar kvar till beräknad förlossning. (Jo säkert....)


Kroppen:
Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt. 
När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.

Barnet: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.

Hela magen full i unge - check! Det är definitivt mindre rörelser därinne nu, men de som görs känns desto mer. När jag duschar brukar jag kunna killa lite på en fot som kommer ut på min högra sida (varför alltid bara den högra, samma med Harry...?) Mysigt! :)

Jag kan helt ärligt säga att jag känner mig lite som en ny människa de senaste dagarna, eller som en tidigare version av mig i den här graviditeten. Ju mer magen sänker sig, desto bättre är jag i ryggen - och hör och häpna - vi har varit på promenad idag! :) Ett stort steg för den här kroppen! Det har jag inte haft varken ork eller lust till på länge. Jag sover dock mycket sämre nu eftersom jag får så ont i höfterna och hela tiden vaknar och måste vända mig (vilket är ett helt eget projekt i sig).

Jag var hos barnmorskan igår, och hon sa att det förhoppningsvis var sista gången - ja tack! Blodtrycket hade gått upp något till 110/60 (100/60 konstant tidigare), bebbens puls var på 150 som vanligt, och magen låg den här veckan precis under normalkurvan. Jag fick också nöjet att väga mig, vilket alltid är lika roligt... 20+ är det nu och ju fler veckor desto fler kilon blir det. Hejja... :) Tur att jag vet att jag relativt lätt kan gå ner dem sen, annars hade jag blivit deppig!

Annars så är den största skillnaden mot Harry att jag har piniga små förvärkar som gör mig tokig. Fast jag vet inte vad som är värst egentligen? Att inte känna något alls fram tills det drar igång (som med Harry), eller att känna lite hela tiden men aldrig veta när det är på riktigt?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0