Käkat bloggsylta
Vi brukar småmobba en vän för hennes pappa. Han har en kikare i sitt kök för han brukar smygtitta på sina grannar. Han har dessutom upprepade gånger fått skäll för att han "suttit och glott" på folk lite varstans. Vilket beteende!! Eller hur? Men vänta. Jag är ju likadan själv. Sjukligt nyfiken.
Men, istället för att sitta med kikaren i köksfönstret a la 1800-tal så läser jag bloggar och hänger på Facebook. Räck upp en hand alla läsare som ärligt kan säga att de känner mig. Som träffar mig i verkligheten, och som vet hur jag fungerar. Ni är inte så många! Av det tjugotalet bloggar jag plöjer dagligen är det några kusiner,en familjemedlem och någon mamma som kan räknas till listan över de jag känner i verkligheten, resten är vänners vänners vänner eller totalt okända.
Vad har egentligen jag för rätt/behov av att tjuvkika in i deras liv?
En diskussion häromdagen handlade om vad man gör när man träffar en "blogg" som man inte känner. Till exempel har jag själv träffat två stycken på öppna förskolan. Inte stack jag fram handen och bekräftade
mig själv som i princip osynlig stalker, utan jag "jahaade" till berättelser som jag redan visste om för att mörka mig. Jag vet helt enkelt inte hur jag ska göra.
Knäppt? Ja. Det är ju faktiskt ingen egentlig skillnad på beteendena.
Svenskt? Ja, man får ju aldrig bekräfta någon. Livsfarligt.
Hur hade/har ni gjort?
Ha ha du är för go! Jag erkänner iaf att jag läser din blog, men det finns några (tex vikarier på jobbet) som jag mörkar det för. Vill man inte att andra ska tjyvkika på ens liv och det man skriver om man har en blog? Det trodde jag var själva vitsen, att få alla exhibitionister därute att få känna sig lite bekräftade :) Förresten, nu blev jag jättenyfiken på vilka fler mammor som bloggar (du menar ö.f på Rud eller?)...
Gillar skarpt nya bloggen fröken! :) Fiin! Tack för i lördags, så kul att se dig igen. Kul hur det är, jag erkänner inte heller, kanske för dig då ;) Kramkalas
Bra inlägg. Det är ju precis så som du skriver. Jag har dock aldrig tänkt på det sättet. Shit vad nyfiken man är på folks liv. Och det är ju sssåååå svenskt.
Alltså. Jag tycker att har man en öppen blogg så har man ju gett tillstånd för alla att läsa den. Vill man inte att alla ska det så får man ju låsa den och ge ut lösen till de man vill att de ska läsa.
Sen tycker jag absolut att man ska säga att man läser. Tror inte att någon tar illa vid sig. Jag blir jätteglad om någon säger att de läser min blogg. Det är kul, det är väl halva meningen med att blogga.
Ulli: Jo men visst vill man att andra ska se, och det är sjukt hur mycket man vill ha bekräftelse på vad man sysslar med. Jättekonstigt!
Åsa: Jag blir ju också jätteglad när någon säger att de läser, och det är ju som du säger - vill man inte att folk ska läsa så låser man den. Men då fattar inte jag syftet riktigt. :)
Hoppas det är helt okej att jag också lägger mig i diskussionen :)
Det är kul att läsa det du skriver idag, för det är ju faktiskt precis så här det är. Jag älskar att "tjuvläsa" andras bloggar, man har ju några favoriter som man kollar in lite då och då. Jag måste säga att en av dem är din. Jag tycker det är jättekul att se hur allt är med dig, framför allt ny när du har charmtrollet Harry också :) Jag kan ju inte riktigt först att den Johanna som jag alltid småretades med när jag var yngre nu är mamma:)
//Sofia
