Tankar om arbetslivet och barn

Jag är så kluven över det här med pengar eller tid hemma. Eller nej, jag är inte kluven alls över själva beslutet i sig - jag väljer tid med Harry över ALLT - men nu när jag börjat jobba så är det ju en trevlig biprodukt att det också kommer in mer stålar. Så är det ju. Efter att ha hankat oss runt på minimala kostnader för att spara föräldradagar, så känns det liksom lite lyxigt att kunna spontanshoppa en liter mjölk utan att behöva göra hushållsbudget i huvudet först.

Däremot så har jag det alla föräldrar har: dåligt samvete för sin tid med sitt barn. Jag såg ju framför mig hur jag skulle ha jobbat färdigt, och hunnit ut med hunden lagom tills Harry sovit färdigt på dagis. Sen skulle vi hänga på Öppna Förskolan, ta skogspromenader, leka i lekparken, leka med kompisar - ja ni fattar. Vi har haft en sådan dag på tre veckor. Resterande tid har vi spenderat hemma, vilket också är mysigt, men knappast lika utvecklande och stimulerande.

Idag fick jag liksom in foten på en annan del av skolan. När de inte ber mig jobba över på avdelningen så kommer de väl antagligen ringa därifrån. Några timmar hit och några timmar dit så är halvtiden bortblåst, och kvar sitter en ensam och ledsen mamma med massor av pengar i fickan. De gillar mig, och det är ju väldigt trevligt. Jag känner varje dag att jag har gjort rätt yrkesval, och växer i min pedagogroll. Det är väldigt kul! Tänka sig att jag faktiskt var bra på det här...?

Jag känner såhär "Men vad ska jag göra då? Jag kan ju inte tacka nej till pengar?". Eller kan jag det? "Nej tack, jag ska leka med min son idag". Vad mysigt det låter! :) Vad tänker ni?

Vem är den där tjocka ungen på dataskärmen? undrar bebin.

Ja, du...det är angenäma problem det där! Nästan lite lyxigt att kunna välja bort arbete i dagens läge i Sverige! Men det är du värd om du är det minsta lik din mamma i arbetet! Hur som helst skulle jag bara säga att det där med att du inte varit på öppna förskolan och lekt i lekparken behöver du ju inte oroa dig för, nu när Harry går på dagis får han ju den stimulansen där, det skulle vara för att du också ska få träffa kompisar (utanför jobbet,) då! Kram Kram

Tack kloka Tant Marie :)

Jag har tackat nej till pengar många gånger de senaste månaderna för Theos skull. Jag hade möjligheten att gå upp på heltid från o m nästa vecka då kollegan sagt upp sig (!), men jag tackade snällt nej. Som tur är har jag en underbar chef som verkligen förstår mig och även tycker att mina beslut är kloka. Så familjen Olsson fortsätter livet som fattiglappar ett tag till, men kärlek, närhet och mys har vi desto mer av och det värdesätter jag högre än allt.

Förhoppningsvis kommer även T bli en trygg och stabil unge, som får så pass mycket tid med sina föräldrar, de första åren i livet att han har en fördel av det längre fram i livet. Det är mina tankar :) Gör det som känns rätt i hjärtat Johanna, mår du bra mår även Harry bra! Kram!

Hmm tänk lite såhär då kanske. Du kommer förhoppningsvis jobba i 38 år i det här yrket. Spännande va! ;) Finns förresten specialöronproppar att beställa som tar bort höga ljud men att man hör vardagsprat... julklapp??! Du gjorde helt rätt som valde en halvtidstjänst. Nu kan du ju säga till om du vill ha den extratid som erbjuds. Ha inte dåligt samvete för ngt. Det får du inget för. Puss